En jämförelse mellan ord för ansiktsuttryck på svenska och mandarin

”skratta dämpat och
ihållande på ett
nervöst eller retsamt
sätt”
Nämn en typisk
situation när man
gör så här.
Vad kan man mer
göra i en sådan
situation?
I vilka andra
situationer kan man
göra så här?
Vad får dig att göra
så här? Vad känner
du då?
Hur känns det för
dig när någon gör så
mot dig? / Hur känns
det för dig när du ser
någon göra så här?
Vad tänker du om
den personen?
Vad tänker du om
folk som gör så mot
andra? / Vad tänker
du om folk som gör
så här?
B: ”Fnittra måste man vara mer än en tycker jag.”
-B: ”Ja. Fnittra är lite mer Knatte, Fnatte och Tjatte liksom.”
D: ”Nej det håller jag inte riktigt med om, man kan väl fnittra för sig själv också. Men det (fnittra)
kan ju vara något socialt också så det har väl en poäng.”
-A: ”Fnittra är mer i grupp, och under längre tid.”
- E: ”Ja, lite grann. Man fnittrar ju inte själv framför datorn.”
Ö vriga höll med om definitionen.
fnissa
A: ”När man inte vågar skratta öppet eller inte vill såra någons känslor. Fnissa är lite mer hemligt,
att man vill dölja (det).”
B: ”När man läser en rolig bok eller ser något roligt, en film till exempel, kan man fnissa. Fnissa
gör man själv, fnittra gör man tillsammans.”
C:”Enligt mig är att fnissa det som kommer innan skratt. Fniss – skratt – gapskratt. Man fnissar åt
en dålig ordvits. Jag fnissar innan jag börjar skratta, eller så bara stannar det vid det.”
D: ”Det är som fnitter fast bara en gång. Kortare än fnittra. När det inte riktigt funkar, eller är
lämpligt att skratta. Lite mer formella situationer när det inte passar sig. Eller när något bara var
lite roligt.”
E: ”Tänker att det är mer ett ljud, det känns mer som ett dämpat skratt. När något är lite
småroligt.”
D: Kan fnissa vara något socialt? ”Nja, fnissa är mer bara en enskild handling liksom skulle jag
säga.”
B: ”Någon som har sagt något dumt, eller gjort bort sig på något sätt. Nej jag vet inte om jag
känner något speciellt, det bara liksom kommer, fnisset, och sen är det över.”
D: ”Känner mig glad.”
E: ”När någon säger något småroligt och man skrattar fast inte helt ut.”
A: ”Om jag försöker göra något och det blev roligt, så gör det inget, då känns det ok, bra. Men om
jag är seriös och någon fnissar är det ju ett tecken på att de inte tar mig på allvar.”
B: ”Man kan väl känna sig lite bortfnissad, bortkollrad, att någon skrattar åt en är ju aldrig roligt.
Man känner väl sig förbannad kanske.”
C: ”Jag undrar vad jag har gjort för att förtjäna det. Men jag fäster inte någon stor vikt vid det.
Men om någon fnissade åt mig så skulle jag nog kolla gylfen.”
D: ”Om det är en komisk situation så är det roligt.”
-E: ”Då känns det bra, då känns det som att jag sagt något roligt.”
E: ”Fnissa känns lite snällare (än att fnittra).”
E: ”Inte lika mkt att det är en glad person (som fnittra), utan också en retsam person som gärna
skrattar åt andra.”
-E: ”Håller inte med."
-C: ”Jag skulle säga tvärt om. Där håller jag verkligen inte med.”
-D: ”Jag skulle mer vilja ha den där definitionen på fnittra istället. Fnissa är mer spontant medan
fnittra kan vara mer retsamt.”
B: ”Fnissa var ju nåt man gjorde själv sa jag ju. Jag menar om någon fnissar åt en bok, det har ju
inte jag nåt emot.”
C: ”Kanske inte alltid så sjysst om personen inte är införstådd. Det är inte det elakaste man kan
göra.”
59