En jämförelse mellan ord för ansiktsuttryck på svenska och mandarin

Nämn en typisk
situation när man
gör så här.
Vad kan man mer
göra i en sådan
situation?
I vilka andra
situationer kan man
göra så här?
Vad får dig att göra
så här? Vad känner
du då?
Hur känns det för
dig när någon gör så
mot dig? / Hur känns
det för dig när du ser
någon göra så här?
Vad tänker du om
den personen?
Vad tänker du om
folk som gör så mot
andra? / Vad tänker
du om folk som gör
så här?
Vad brukar folk
tänka om folk som
gör detta?
Håller du med om
ordboksdefinitionen?
E: ”När något är roligt och gör någon annan förlägen.”
E: ”Om man är kär i någon och det är lite hemligt, och man pratar om det.”
B: ”När man ser en rolig film, när någon har sagt något dumt. När det killas.”
C: ”Man skrattar inte alltid för att det är roligt, utan (man är) kanske lite generad. Det finns en
blyghet inbyggt i skrattet. Säg att det är en situation som är rolig som man kanske inte får skratta
åt, så fnittrar man till. Man måste vara minst två personer, inte själv.”
D: ”När man är nervös och försöker lätta upp stämningen. Framför allt yngre tjejer fnittrar ju
mycket, kanske för att visa att de håller ihop eller så.”
E: ”När någonting är lite hemligt eller pinsamt med en bekant eller i en liten grupp, som man inte
vill att någon ska höra. Man kan också fnittra åt någon.”
A: ”När någon småretas med en och det är kul, men inte så kul så att man börjar skratta. Ibland
känns det kul, men ganska tillgjort, onödigt.”
-B: ”Nej det är väl om den andra fnittrar i sådana fall.”
B: ”Jag är nog inte så fnittrig.”
C: ”Fnitter är väl något som tillskrivs tjejer i en viss ålder, i yngre tonåren. Jag kanske inte vågar
tillskriva mig själv fnitter. Jag småskrattar.”
A: ”Det beror ju på om jag försöker vara rolig eller inte. (Om jag försöker vara rolig) så känns det
ju bra. Annars känns det som, varför skrattar du åt mig? (Jag tänker) inte så mycket om den
personen, mer över situationen.”
B: ”Det gör de inte, det törs de inte.” Varför törs de inte det då? ”Nej jag vet inte, jag har nog inte
blivit fnittrad åt på väldigt länge, det skulle vara min dotter i sådana fall. När jag gör bort mig som
hon tycker. Jag kanske blir lite stött, men det brukar bero på att man inte begriper.” Så du har
överseende då? ”Ja, jag har överseende.”
C: ”Det är inte bra. Man är inte införstådd i det roliga, man vet inte om de skrattar med mig eller
åt mig. Å t mig är negativt, med mig kan vara positivt. Det är lite småaktigt, men inte heller den
grövsta förolämpningen.”
D: ”Det beror ju helt på situationen.”
E: ”Det känns inte jättebra, blir lite orolig. Känner att jag gjort något konstigt, avvikit från
normen. Tänker att personen är lite feg som inte säger vad den tänker direkt.”
A: ”För det mesta accosierar jag det med glada personer som skrattar ofta. Personen som jag
spontant får upp är öppen och glad.”
-E: ”Både och, de kan ju vara lite småelaka också.”
-D: ”Nej det behöver ju inte vara det, det kan ju vara av andra anledningar.”
C: ”Inget speciellt. Kanske ibland att man borde vara mer artig.”
-D: ”Ingenting särskilt.”
C: ”Jag förknippar det som sagt med en viss ålder, och att det beteende liksom ingår i den åldern,
så jag fäster ingen större vikt vid det.”
- D: ”Det kan vara retsamt också just när yngre tjejer fnittrar tillsammans.”
E: ”Man kan ha fördomar om dem som fnittrar att de ofta snackar skit. Men om det inte är åt
någon tänker jag bara att de är glada.”
B: ”Som jag sa. Det beror ju på vad det är för situation, men är det så att man fnittrar åt en viss
person så kan det ju vara lite oförskämt. ”
C: ”Lite omoget.”
-E: ”Lite fånigt, omoget och barnsligt.”
E: ”Det behöver inte vara nervöst, men det kan vara någon slags spänning i det, som en liten
kick.”
58