En jämförelse mellan ord för ansiktsuttryck på svenska och mandarin

mot dig? / Hur känns
det för dig när du ser
någon göra så här?
Vad tänker du om
den personen?
Vad tänker du om
folk som gör så mot
andra? / Vad tänker
du om folk som gör
så här?
Vad brukar folk
tänka om folk som
gör detta?
Håller du med om
ordboksdefinitionen?
1”gråta vard.”
2 ”skratta vard. Refl.
äv. försöka se glad ut
trots att man inte är
det,” 3”förvrida
ansiktet (särskilt
munnen) särsk. som
tecken på avsmak e. d.
. Ä v.
utvidgat och bildligt.
Nämn en typisk
situation när man
gör så här.
Vad kan man mer
göra i en sådan
anledningen varför man grinar.”
B: ”Tycker synd om personen i fråga. Inte mer än att man tänker vilken jävla otur den personen
har haft.”
C: ”Jobbigt, man undrar varför den personen gör det. Ä r det skillnad på barn och vuxen. Om en
vuxen grinar så är det mer illa än om ett barn gör det, för att de väler sina strider.”
D: ”Jag tänker att de är ledsna.”
C: Skulle du säga ”Grina inte” till någon du ville trösta? ”Nej i och för sig inte, då låter det ju lite
negativt. Det kan kanske uppfattas lite negativt, men det kan också vara helt neutralt.”
D: ”Jag tycker att det betyder gråta, men det har nog en liten negativ laddning, oavsett om det
betyder skratta eller gråta.” Kan man trösta någon och säga ”grina inte”? ”Nej jag skulle inte
använda det ordet, jag skulle säga gråta. Det är lite samma som lipa, det är ingenting man riktigt
säger. Om man säger lipa eller grinar då menar man att det där var väl ingenting. Med lipa är det
så i ännu högre grad.”
A: ”För mig är det bara gråta. Kanske lite mer så här, som ett barn, en barnggrej. Grina är kanske
mer som ett jämt flöde av tårar.”
A: ”Tänker att de är väldigt ledsna om de är vuxna. Om de är barn spelar det ingen roll, barn gör
det. Men vuxna bara om de är väldigt ledsna. Eller dramaqueens.”
B: ”Nej men småbarnsbeteende att lipa för att man slår sig eller lipa för att man ska få något eller
så, det kan ju en del vuxna ha beteende med långt upp i åldrarna, och det är ju lite barnsligt.”
Grina som i att le:
A: ”För det mesta trevligt, men man vet aldrig om det finns något hånfullt i det.”
C: ”De undrar väl varför de grinar, hur det är fatt.”
E: ”Att det har gått lite överstyr. Särskillt om det är en vuxen person (tänker folk) att de borde
skärpa sig.”
B: ”Skratta tycker jag inte.” Alla uttryckte samma åsikt.
E: ”Nej, jag tycker att det har en lite negativ klang.”
A: ”Att förvrida ansiktet ja, särskilt munnen vet jag inte. Grina är med hela ansiktet på något sätt.”
Alla höll med om den 1:a betydelsens definition.
lipa
A: ”Allra mest barn, när det inte går att få stopp på dem.”
B: ”När man slagit sig, när det gör ont, nåt gått fel eller något otrevligt har hänt. Grina också. Men
grina är mer dialektalt.”
C: ”Jag tycker att det är samma som att gråta. Gråta är kanske den rikssvenska versionen.
Ledsenhet, psykisk och fysisk smärta. Finns det något barnsligt över det, att barn gör det men inte
vuxna? Kanske. Använder man det för att beskriva vuxna så är det lite negativt, lite klappa-påhuvudet.
Gråta är det mest neutrala.”
D: ”Lipa är ett mer negativt laddat ord. ‟Vad lipar du för?‟ liksom. När man använder ordet lipa
menar man att personen inte borde gråta. Kan man säga att det här får mig att börja lipa? Ja, man
kan ju säga det men då menar man att man inte borde lipa.”
E: ”Det känns lite ålderdomligt. Jag skulle inte använda det ordet. Litsill, lite ‟whiney‟. Mer
irriterande än grina, gnällgråt liksom. Man stör sig på det.” Har man ett mål med sitt lipande? ”Ja,
lite så. Högljutt och överdrivet.”
64