Ord i sand.pdf - Brønderslev Forfatterskole

More documents

Recommendations

Info

Meningen med döden af Jennie Hallberg, Sverige Jag har aldrig tänkt särskilt mycket på döden. Det kändes onödigt eftersom alla andra verkar göra det hela tiden. döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden jag tänkte på döden igår döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden döden ödem “Som en primitiv instinkt fast mindre brutal” Historien svalde mig hel och hållen, som en älskare tog den hela mig, omfamnade mig, jag gick vilse i förståelsen. Jag har två ben, men jag vägrar stå på dem. Satans djävla fan också, varför spelar hela världen med i min fars? Hitt på något idiotiskt, hitt på något om dolkar eller explosioner eller tonårsliv. Gör det! Vill de läsa? Klart de vill läsa om dolkar, men det måste vara snygga dolkar. Det måste finnas en femtioårig gubbe bakom varje diktsamling om hösten. En sextonårig fjortis kan inte göra något bra eftersom allt hon gör blir dåligt. Att känna sig bevakad, sedan sorgen över att ingen finns där. Ingen bevakar dig, ingen ser dig, ingen bryr sig. Jag är Mange som sitter på taket och vill skriva det ingen annan skriver. Jag plagierar och för- 201
söker i all desperation skapa absolut originalitet. Eftersom jag inte fullkomligen ääälskar Shakespeare finns det väl ingenting jag är sämre på än att försöka passa in. Trots min misstro mot massan är ju allt man vill bara att bryta litegrann, jag vill inte vara en total outsider, jag vill inte känna mig ensam resten av mitt liv, jag vill inte vakna upp en dag och känna mig död. Jag vill bara bryta litegrann. Jag vill bara vara lite speciell. Är det alltför mycket begärt? Ska man behöva må djävligt dåligt ovanpå alltihop. Ska man behöva känna sig som en fästing som suger sig fast på mänskligheten, utan att någonsin känna lättnad eller lycka, bara sträva som en djävla galning för strävandets skull. “Från taken kommer rytmisk musik med tillhörande kvinnoröst som sjunger låtsasord på ett låtsasspråk” Jag letar inte efter de rätta svaren; jag letar efter de rätta frågorna. Du har dem inte, det vet jag nu. Innan var jag så säker, vad du än sa. Dina ord betyder intet för mig. Jag kan inte lyssna. Jag ska försöka i framtiden. Problemet är väl att du säger så mycket idiotiskt också, och jag har svårt att vaska ut guldkornen ur dina hopplöst neurotiska meningar. Samtidigt menar du tusenfalt mer, dina tankar är så ordnade och tryggheten beru<strong>sand</strong>e. Fast kanske lurar du också dig själv? Kan jag lita på dina känslor? Jag hör: damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp damp danmark Drabbar eller drabbas jag? Av dig drabbade jag mig själv. Jag är en vante som 202 kontrollerar orkanen jag cirkulerar i med hjälp av ren tankekraft. Resten av världen drabbar jag med kraft och intensitet. Du drabbas, accepterar, trivs mycket bättre på den här platsen där man inget vet. Där jag uppnår osämja med mig själv och med dig i frustration över att man aldrig kan göra riktigt vad man vill. Politik är inte min väg men likförbannat har det blivit det enda sättet att uttrycka sig på. Jag är inte arg jämt, men jag kanske önskar att jag vore det. Nej, det gör jag inte, jobbigt att alltid hänga fast vid en känsla, att alltid vara på topp och aldrig vila på botten. Jobbigt att alltid kvävas på botten och aldrig kunna hävda sig själv. För allting handlar till slut om ens eget psyke. Naturligtvis i förhållande till andras men det är ändå en obetydlig parantes vad alla runt omkring tänker och känner. Jag bryr mig egentligen mycket om dina och våra medmänniskors känslor, men den egenskapen slumrar för tillfället. Hur skall jag kunna sträcka mig utanför mig själv, om jag inte kan nå det som finns innanför? Jag blir låst, oförmögen att alls orka beröra eller beröras, drabba eller drabbas. Vilket liv att leva, helt isolerad och med känslan av att inte känna sig hemma i sig själv. Jag vill fan dö innan något värre händer. Jag vill fan dö innan alla de besvikelser som kommer att bli mina träffar mig. Jag vill fan dö, dö dö dö, jag vill dö så djävla mycket och samtidigt vill jag leva, leva så djävla pissmycket att alla borde förstå och jag vet inte vilket jag vill mest, jag vet inte heller vilket som är värst, hur länge till jag står ut med att leva och hur länge till jag står ut med att vara död?! Slut på det abstrakta: Hur viktigt är det för en individ att fungera normalt i samhället? Vi är som myror som alla tvingas dra vårt strå till stacken, samtidigt som individualismens fria låga lyser vår väg. Ändå måste man vara funktionellt mekanisk; att fungera normalt, är det samma som att med all sin kraft förtrycka de destruktiva element som uppenbarligen förföljer varje mänsklig varelse? Men det gör inte den enskilda individen lycklig! Samhället blir effektivt, men till vilket pris? All kreativitet försvinner ned genom hålet i badkarsbotten bara för att något ljus kom på att man skulle dra ur ploppen när man just fått dit den ordentligt. Vilket djävla sätt att behandla det privata tankelivet! Det är som att öppna en länge reglad dörr och bli dränkt av vattenmassorna som dolde sig därinne. Hur sunt är det att bygga lager på lager över den där dörren? Stapla möbler i kaotiska högar tills man tror på sin egen svartvita syn 203
Page 1 and 2:
De 35 noveller i denne bog har det
Page 3 and 4:
ORD I SAND 35 noveller skrevet af s
Page 5 and 6:
Sukkerdød af Tone Gjesdal Bjørnda
Page 7 and 8:
”Og hva så?” ”Kan jeg få? K
Page 9 and 10:
Steen var hjemme sent på eftermidd
Page 11 and 12:
manliga rösten i salen. Hon nickad
Page 13 and 14:
- Flåt… hasplade han ur sig då
Page 15 and 16:
Spindelvev i vinduskarmen af Heidi
Page 17 and 18:
melsk, alle tanker om det vonde som
Page 19 and 20:
org for mere end 600 år siden. Ja,
Page 21 and 22:
hendes far inviterede det meste af
Page 23 and 24:
Jag är en skam för människosläk
Page 25 and 26:
för att lämna henne ifred. ”Vi
Page 27 and 28:
Hun gikk rundt svingen og opp på h
Page 29 and 30:
del af en klike. Sarah startede i m
Page 31 and 32:
De falne af Anders Nordli Knudsen,
Page 33 and 34:
vi først snakker om det, så var j
Page 35 and 36:
Det nøgne skrig fra skoleklokken f
Page 37 and 38:
Isklumpen af Lisa Jagemark, Sverige
Page 39 and 40:
en av sina fiender. Hon drog efter
Page 41 and 42:
som ham, likevel kunne han ikke se
Page 43 and 44:
heller inte den som gav upp så lä
Page 45 and 46:
Det perfekte menneske af Kim Stig A
Page 47 and 48:
aldrig rigtigt sagt mig noget, men
Page 49 and 50:
ekymret bestemor. Han måtte ringe
Page 51 and 52: men sikkert rant ut av ham, og han
Page 53 and 54: are på hovedet. Tom fumlede så me
Page 55 and 56: ”Jeg synes, han ser sød ud,” r
Page 57 and 58: ”Jeg tænkte, at vi kunne synge
Page 59 and 60: ”Gjør vel ikke det,” sa han me
Page 61 and 62: Insomnia af Kim Brander Lund, Sveri
Page 63 and 64: mycket som förtjänade stryk efter
Page 65 and 66: også løftes opp. Hun ser rett i
Page 67 and 68: Selvbiografi af Maja Damgaard Chris
Page 69 and 70: de vals igennem mig. Jeg følte mig
Page 71 and 72: ”Tor påstår att han är starkar
Page 73 and 74: svullna ögon efter timmar av sörj
Page 75 and 76: Bellas rum. Varsamt vecklade han up
Page 77 and 78: ten, hvor de tillot seg å være us
Page 79 and 80: henne med en ny styrke som vokste s
Page 81 and 82: doren utanför gäspade det och str
Page 83 and 84: Guttegreier af Emilie Brunsgård Ek
Page 85 and 86: Jack la en hånd om munnen hennes.
Page 87 and 88: sin mørke jakke. Det passede slet
Page 89 and 90: de smil og blikke. De bærer også
Page 91 and 92: fenomen? Det kunde också vara ett
Page 93 and 94: så om jag räknat allting rätt, s
Page 95 and 96: mer manndige trekk som for eksempel
Page 97 and 98: Vampyrens tåre af Thomas Bybjerg B
Page 99 and 100: Hun åbnede pungen ”Tag den sedde
Page 101: om at kunne snakke med et andet men
Page 105 and 106: döden döden döden döden döden
Page 107 and 108: Inger och bakom henne skymtade rekt
Page 109 and 110: Hendene fingret febrilsk med en sva
Page 111 and 112: Vid Sjömagasinet såg jag anlednin
Page 113: Clairvoyante Struds ret. Det ville
show all

Ord i sand.pdf - Brønderslev Forfatterskole

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?