Ord i sand.pdf - Brønderslev Forfatterskole

Jag är en skam för människosläkten
af Jeanette Björnfot, Sverige
Hon tog ett sista bloss innan hon fimpade cigaretten på armen. På den parkbänk,
där hon nu satt brukade hon ofta sitta. Där kunde hon oftast känna sig
lite lugnare och rösterna var inte lika nära inpå henne. Rösterna som aldrig
kunde sluta tjata om hur värdelös och oönskad hon var. Hon var en skam för
människosläkten och ingen skulle någonsin älska henne. Hon vet själv att
allt de säger stämmer, men hon vill inte höra det något mer. Hon vill ha lugn
och ro. Hon vill finna friden.
Hon älskade den här bänken. Ingen störde henne och hon kunde bara sitta
där och stirra ut i tomma intet. Eller så satt hon och skrev med en penna i
den högra handen och en cigg i den andra. Att skriva var något hon älskade
och det var det enda sättet hon kunde få ut alla sina känslor och tankar på.
Men oftast var hon för trött för, så hon satt där bara. Med en ensam och tom
blick som till och med kunde skrämma spöken till döds.
”Ser du hur de tittar på dig? Ser du hur de tar omvägar runt dig för att slippa
vara nära dig? När ska du inse att ingen vill ha dig kvar?” Hon hörde rösterna,
men de var inte så nära henne. Hon försökte att inte lyssna på dem,
men det var svårt.
”Det är en vacker och varm dag idag, eller hur?” Rösten lät annorlunda.
Den var varm och vänlig och den befann sig mycket närmare henne. Det
kunde inte vara demonerna som talade. Hon kände sig rädd och förvirrad.
Det var en främmande kille som nu satt bredvid henne. Men hon brydde sig
inte om att svara honom.
”Sådana här dagar får man för sig att världen är underbar”, fortsatte främlingen
när hon inte svarade. ”Men det är så ofta vi dömer av vad vi ser.
Verkligheten är inte som vi ser den.” Hon teg. Det gjorde hon oftast när
någon talade till henne. Tankarna susade runt i hennes huvud. Varför talade
den här främlingen till henne? Han hade inte backat undan från henne när
han sett hur hon såg ut. Det brukade alla göra. Folk blev rädda och osäkra
när de såg henne. Alla dessa människor som hon inget ville ha att göra med.
43