Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 091216:
“ Trycket ökar när toppolitikerna kommer.“
“ De fattiga och de rika länderna på klimatmötet tvistar om
Kyotoprotokollets framtid. l måndags stod till och med förhandlingarna
stilla i sex timmar. Vad handlar bråket om?
Kina, Indien och andra utvecklingsländer kräver att Kyotoavtalet
förlängs när det går ut 2012. Det betonar att de utvecklade industriländerna
har huvudansvaret för uppvärmningen. Därför måste i-länderna
åta sig att göra de nödvändiga utsläppsminskningarna.
Och vad tycker i-länderna? EU, Japan och de flesta industriländerna
vill att Kyotoavtalet ska vara del av ett nytt klimatavtal. Dels för att
få med USA som inte skrivit under Kyotoavtalet. Dels för att ställa
krav på u-länderna att begränsa sina utsläpp.
Under klimatmötets avslutande dagar kommer 120 stats- och regeringschefer
till Köpenhamn. Vad betyder det för resultatet? Deras
närvaro ger möjlighet att lösa de två, tre svåraste frågorna på plats.
Närvaron av stats- och regeringschefer sätter tryck på förhandlarna.
Hur stora är chanserna att det blir ett nytt klimatavtal i Köpenhamn?
Få förväntar sig att man ska få fram ett juridiskt bindande
avtal även om många utvecklingsländer ställer krav på det. Målet nu är
att man här ska ha kommit någorlunda överens i alla tunga frågor,
främst hur mycket utsläppen av växthusgaser ska minska fram till
2050. Detaljer och den juridiskt bindande texten ska sedan bli klar
inom det närmaste året. Men det är tveksamt om man kan överbrygga
de stora motsättningarna,
LARS-INGMAR KARLSSON “
"Det går alldeles för långsamt framåt."
“KÖPENHAMN. Det går fortfarande alldeles för långsamt framåt,
sammanfattade på tisdagen Yvo de Boer, generalsekreterare för FN:s
klimatkonvention, de pågående klimatförhandlingarna.
Dramatiken från måndagen återupprepades dock inte på tisdagen.
Det mesta av arbetet skedde i olika arbetsgrupper där tunga frågor som
finansiering och utsläppsminskningar behandlades.
Nu deltar miljöministrarna och det förväntas göra det möjligt att
komma fram snabbare än när tjänstemännen huvudsakligen skötte förhandlingarna.
De afrikanska länderna, som var mycket aktiva under måndagen,
och som då fick förhandlingarna att stå still i flera timmar, hördes inte
lika mycket på tisdagen.
- Man ska inte tro att man bara kan kasta bort Afrika. Jag tycker att
vi nu börjar att accepteras, och det gör mig lite optimistisk, sa en av de
afrikanska delegaterna.
Men hon lämnade öppet för att de afrikanska länderna skulle kunna
säga nej till en oacceptabel överenskommelse och därmed omöjliggöra
ett avtal här i Köpenhamn.
LARS-INGMAR KARLSSON
lars-lngmar.karlsson@dn.se “