Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

trötthet. I mitten står USA:s president Obama och lyssnar sammanbitet
på mötets olycklige ordförande, Danmarks Lars Løkke
Rasmussen.
Men det räcker inte längre att männen och kvinnan i rummet
kommer överens. Europa och USA kan inte ensamma sätta
dagordningen. Det är naturligtvis delvis ett resultat av att världen
har blivit mind­re ojämlik. Länder som för inte särskilt länge sedan
var fattiga växer. De kräver sin rätt och är trötta på att ställa in sig i
ledet efter den utvecklade världen.
Men det illa organiserade jättemötet i Köpenhamn blev också en
nyttig påminnelse om Kinas växande politiska betydelse. Landets
ekonomiska makt har länge varit påtaglig och påverkar den globala
handeln positivt. Men världens största enpartistat spelar också en
avgörande roll för politiska beslut som påverkar oss alla.
Det är för det första uppenbart att det saknas tillräcklig kunskap
om och förmåga att förhålla sig till den kinesiska enpartistatens
politiska system. Kinas ledare deltar inte själva i förhandlingar,
utan skickar företrädare som inte har mandat att gå med på något
utan godkännande från högsta ort. Öppna jättemöten med oklar
dagordning är inget bra forum för tuffa samtal med Kina.
I The Guardian (22/12) beskrivs till exempel hur det gick till
under en av de nattliga diskussionerna. Kinas ledare fanns inte
med, utan hade skickat en underordnad till ett möte med både FN:s
generalsekreterare och president Obama. Den kinesiske förhandlaren
tvingades oavbrutet ringa till sina överordnade för att få
instruktioner. Övriga runt bordet fick snällt sitta tysta och vänta.
Om världen ska kunna göra något åt klimatförändringarna krävs
en annan förhandlingsordning. I takt med att Kinas världspolitiska
betydelse växer är det också dags att påminna om landets fortsatta
kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter. Det sker alldeles för
sällan.
I höstas var till exempel först USA:s president Obama och sedan
EU:s ordförande Reinfeldt på besök i Kina. Under president
Obamas besök berördes inte mänskliga fri- och rättigheter och
under presskonferensen tilläts inga öppna frågor. Efter toppmötet
med EU förklarade Fredrik Reinfeldt att situationen rörande
mänskliga rättigheter i Kina är fortsatt oroande, men att ”Europa
stödjer Kina i sitt arbete”, vilket är ett obegripligt uttalande.
De pågående samtalen mellan EU och Kina rörande mänskliga
rättigheter har visserligen fört med sig en hel del positivt.
Kinesiska åklagare utbildas i rättsstatens principer och antalet
dödsstraff har minskat. Men huvudintrycket är att det har uppstått
ett slags ömsesidig acceptans. Kinas företrädare har lärt sig vad
USA och EU brukar säga och nickar artigt utan att protestera.
Sedan fortsätter den kinesiska förtrycksapparaten att arbeta på som
vanligt. Senast på juldagen dömdes Liu Xiaobo, en av landets
främsta demokratiförkämpar, för omstörtande verksamhet för att
han propagerar för demokrati.
Därför räcker det inte att erbjuda kurser och utbildning i mänskliga
rättigheter. Det är dags att öppet våga kritisera den nya stormakten
Kina.
DN “