Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 091222:
“ Klimatmötet: Resultat och misslyckanden
punkt för punkt. “
“ FN:s klimatmöte ledde inte alls till det resultat som det fanns
förhoppningar om. Här reder DN.se ut vad överenskommelsen i
Köpenhamn innebär, vad man kom fram till och misslyckades
med i de avgörande frågorna.
Överenskommelsens status
Målsättning före mötet: Siktet var högt ställt inför mötet. EU såg
framför sig en samlad politisk överenskommelse som inkluderade alla
länder och som vid halvårsskiftet 2010 skulle omsättas i ett legalt
bindande avtal.
Resultatet: Överenskommelsen kommer inte att skrivas på av alla
länder. Den blir alltså inte ett bindande FN-dokument och dess status
är oklar. Förhandlingarna fortsätter, precis som före mötet, om dels en
förlängning av Kyotoprotokollet, dels ett avtal där fler länder är med.
Någon deadline för ett legalt avtal nämns inte.
Utsläppsminskningar
Målsättning före mötet: FN:s klimatpanel efterfrågar sänkningar på
25-40 procent till år 2020, jämfört med år 1990. Totala sänkningar
globalt på 50 procent till år 2050 anses nödvändigt för att begränsa
uppvärmningen till 2 grader jämfört med förindustriell nivå. Dessutom
borde utsläppen sluta öka senast 2020.
Resultatet: Köpenhamnsmötet resulterade inte i några åtaganden som
är juridiskt bindande. Istället listas ländernas frivilliga åtaganden. EU
stannar på 20 procent till 2020, USA på 4 procent. Något årtal för när
utsläppen ska toppa nämns inte. Inte heller någon gemensam målsätt-
ning för vare sig år 2020 eller 2050. Länderna håller fast vid 2-gradersmålet,
men anger inte vilka sänkningar som krävs för att nå dit.
Finansiering
Målsättning före mötet: Att enas om snabba pengar till bistånd åren
2010-2012 och även långsiktigt stöd från de rika länderna till de
fattiga. Dessutom skulle man förhandla fram en finansiell arkitektur
för hur pengarna ska förvaltas och kanaliseras.
Resultatet: I-världen konkretiserade faktiskt sin betalningsvilja i
konkreta siffror, även om många anser att det behövs betydligt mer. Iländerna
ställer upp med 30 miljarder dollar i klimatbistånd till de
fattiga länderna år 2010-2012. Huvuddelen har Japan, EU och USA
lovat stå för. En del tas från redan anslagna biståndspengar. Från 2013
ska klimatbiståndet successivt trappas upp så att det 2020 uppgår till
100 miljarder dollar årligen. Många obesvarade frågor återstår kring
hur det finansiella systemet för klimatbistånd ska organiseras.
Exempelvis råder oenighet om den nya Köpenhamnsfonden.
Anpassning
Målsättning före mötet: Att enas om vilka åtgärder som behöver
vidtas i de mest sårbara länderna och hur det ska betalas.
Resultatet: De pengar som utlovas i överenskommelsen för åren
2010-2012 kommer i stor utsträckning att gå till att skydda de mest
sårbara länderna för uppvärmningens effekter. Behovet erkänns men
några beslut om vilka åtgärder som ska vidtas fattades inte i
Köpenhamn.
Tekniköverföring
Målsättning före mötet: Att hitta former för hur nödvändig
klimatteknologi ska kunna överföras från i-länderna till u-länderna.
Resultatet: Parterna kom överens om att inrätta ett ramverk för hur