Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 091219:
”Klimatmötet i Köpenhamn ett
monumentalt nederlag.”
“Maria Wetterstrand: Det är dags för en klimatprogressiv allians
som utgår från ambitioner och förändringsbenägenhet –
inte nationsgränser. Efter Köpenhamn behövs nytänkande
inom FN-systemet om hur klimatförhandlingarna bedrivs. Det
behövs också starkare pådrivande krafter. Sverige bör ta
initiativ till ett nytt samarbete mellan klimatprogressiva länder
och andra aktörer från både nord och syd. En sådan allians
skulle kunna införa bilaterala klimatskatter på flyg mellan länderna
– pengar som kan användas till gemensamma klimatinvesteringar
i utvecklingsländer. Även miljöframsynta företag behöver
en samarbetspartner på den politiska arenan. De länder
som väljer att gå före kan inspirera andra. Klimatet har inte tid
att vänta på några som hela tiden vill trycka på bromsen, skriver
Maria Wetterstrand.”
“ Klimatmötet i Köpenhamn har inte klarat att ta ansvar för klimatfrågan
åt mänskligheten. Inget konkret avtal med legal status finns
på plats. Viktiga beslut skjuts på framtiden, vilket innebär fortsatt
osäkerhet och risk för rejäl handlingsförlamning gällande klimatinsatser.
Vi är många som förstått riskerna med att låta utsläppen av växthusgaser
fortsätta öka. Det handlar om att vi spelar med hela länders
möjligheter att existera i framtiden. Miljontals människor
riske-rar att förlora sina hem och sin försörjning. Världens BNP
kan drabbas hårt i längden av den brist på handlingskraft som
världens ledare visat.
Det är inget annat än ett monumentalt nederlag för alla aktörer.
Nu krävs det rannsakan och ett självkritiskt förhållningssätt för att
inte även framtida förhandlingar ska förbli paralyserade av motsättningar.
Det är lätt att känna hopplöshet och modlöshet i en situation som
denna. Samtidigt är det inget alternativ att ge upp. Tvärtom. En
dålig Köpenhamns­överenskommelse ställer ännu högre krav på att
vi som vill mer fortsätter att arbeta. Annars klarar vi inte att bromsa
klimatförändringarna, vilket vore förödande för mänskligheten.
För det första behövs nytänkande inom FN-systemet om hur
klimatförhandlingarna bedrivs. För det andra behövs starkare pådrivande
krafter.
Sverige borde ta initativ till ett nytt internationellt samarbete
mellan klimatprogressiva länder. Det ska vara en progressiv
koalition som utgår från klimatambitioner och förändringsbenägenhet
i stället för nationsgränser – en Alliance for
progressive actors. Då kan vi bidra till att möta båda dessa
utmaningar.
Alliansen av progressiva aktörer ska inkludera länder i både
nord och syd. Ju fler länder som kommer med, desto större
kraft får organisationen.
Vi i Sverige har goda möjligheter att ställa om, med ett starkt
stöd från folket. Och vi är inte ensamma. Det finns i dag flera
länder som är beredda att vara progressiva i klimatfrågan och ta sin
del av det globala ansvaret, oberoende av om deras utsläpp är stora
eller små. Maldivernas president har utlovat att hans land ska bli