Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

Men agerandet från Kina och andra snabbt växande ekonomier
innebar också att USA slapp internationell bindning. Som resultat
får de största utsläppsländerna fortsatt fritt utrymme att släppa ut
växthusgaser. I egen takt och utanför den internationella ordning
vi förhandlar om i FN gjorde Kina och USA sedan upp, tillsammans
med Sydafrika, Indien och Brasilien.
Det blev också utgångspunkten för det som kallas Copenhagen
Accord som ett 25-tal av världens ledare kom överens om. Överenskommelsen
på 2,5 sidor är helt otillräcklig för klimatet. Det hade väl
varit lyckligast om EU inte alls varit en del av denna lösa överenskommelse.
Avgörande för EU blev dock möjligheterna till fortsatt
klimatprocess och när överenskommelsen nu finns ska den givetvis
användas som ett steg att bygga vidare på.
Men klimatet kräver mer. Och det snabbt. Frågan vi alla behöver
ställa oss är hur vi kan höja ambitionsnivån till att nå det som klimatet
kräver. En del knyter alla förhoppningar till en fortsättning av enbart
Kyotoprotokollet. EU har redan bundit sina åtaganden i lagstiftning
och är givetvis inställt på en fortsatt internationell bindning av
utsläppen. Men världen har förändrats kraftigt sedan Kyotobeslutet.
Kyotoprotokollet täcker enbart en tredjedel av världens utsläpp och
innefattar inte länderna där utsläppen växer snabbast och mest. I en båt
med tre läckor tätar vi i dag bara en. De två största hålen (USA och
Kina) är inte tätade. Det räcker inte. Vad vi behöver åstadkomma är
något mycket mer kraftfullt – ett gemensamt, globalt system för
utsläppsminskningar, där alla länder medverkar och där huvuddelen av
världens utsläpp omfattas av bindande åtaganden om minskningar.
Vi behöver nu för att möta klimatutmaningen:
Pröva flera möjligheter för att stärka de globala lösningarna.
Debaclet i Köpenhamn kräver tid för analys och reflektion, samtidigt
med nödvändigt snabbt agerande. EU-kommissionen har av miljöministrarna
fått i uppdrag att analysera Köpenhamnsförhandlingarna och
FN-processen. Risken är nu stor att världen faller till fragmentisering i
nationella lösningar som leder till klimatnationalism. Växande krav på
klimattullar är nästa steg i avsaknad av en internationell ordning. För
att klara klimatutmaningen är jag övertygad om att vi behöver stärka
det globala samarbetet. Det är de små staterna som har störst intresse
av att skapa gemensamma lösningar. Stora stater kan alltid klara sig.
Vi ska vara medvetna om att hittills är det bara FN som kan klara att
möta detta, oavsett tillkortakommandet i Köpenhamn.
En del kommer nu att söka en lösning som innebär att vi gasar på
hårdare i den process som ledde till bristande resultat i Köpenhamn. Vi
ska fortsätta och stärka klimatförhandlingarna under FN, men vi
behöver nu också vara öppna att pröva alternativa vägar som
komplement till den FN-process som nu användes för att blockera
nödvändiga klimatresultat.
Använda alla krafter till att sätta rätt tryck globalt. Aldrig tidigare
har den politiska mobiliseringen varit större. Europeiska
miljörörelsen har stått för ett stort arbete och varit avgörande för att
skapa det trycket. Därför ser jag fram emot den fortsatta dialogen om
hur vi ska klara den globala utmaningen. Miljörörelsens strategi att i
stort sett bara sätta press på EU i en fråga som är global var ett
misstag. Illusionen att om EU höjer sina bud, så följer övriga med, är
just en illusion. Får vi inte med de stora länderna, räddar vi inte
klimatet. Tio procent ytterligare minskade utsläpp i EU skulle ätas upp
på två år om Kinas utsläppsökningar fortsätter. Tryck behöver sättas på
Kina och USA att bidra till nödvändiga internationella lösningar.
Stärka EU:s arbete för att vara ledande. EU har högst ambition,
var väl förberett och aktivt inför och under Köpenhamnsförhandlingarna.
EU kommer att fortsätta driva på för omställning, också för
att vi är övertygade om att det är rätt i den internationella konkurrensen.
Med besluten om energieffektivisering och den ekonomiska
krisen kommer vi att överträffa EU:s mål att minska utsläppen med 20
procent och närma oss 30 procent. Att EU når 30 procents utsläppsminskning
kommer att vara viktigt för att klara klimatutmaningen.
Många svek klimatet och de allra fattigaste länderna i Köpenhamn.
Utmaningen att klara att hålla temperaturen under 2 grader har inte
minskat. Nu behöver vi fler vägar för att rädda klimatet.
Andreas Carlgren, miljöminister(C) “