Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering,
klimat och välfärdsfördelning. Sid 174-464 i
http://wimnell.com/omr36-39za.pdf
174 Världsproblem. Bistånd. Planering.
174 Fördelningsproblem.
176 Läget i världen. Globaliseringen.
178 Människornas verksamheter avgör världens framtid.
179 Planering och styrning. En svensk världsplanering behövs.
179 Om Sven Wimnells hemsida på Internet http://wimnell.com
182 Klassifikationssystemet är ett hjälpmedel.
186 Därefter uppgifter om värderingar och höga institutioner som
har anknytning till globala problem:
Folkhälsomål, FNs Millenniedeklaration, FNs konvention om barnets
rättigheter, De mänskliga rättigheterna, Agenda 21, Förenta Nationernas
verksamheter, Europeiska kommissionens verksamheter, Stockholmsprogrammet
(EU), Det de svenska departementen arbetar med,
Svensk utrikespolitik och internationellt samarbete, Budgetpropositionens
delar för 2010, Innehåll i budget för Internationell samverkan,
försvar och internationellt bistånd, Biståndspolitikens inriktning och
SIDA.
306 Sverige. Innehåller i början uppgifter om diverse inrikespolitiska
problem. Därefter utredningar om levnadskostnader skatter o d.
365 Sammanfattning och några kommentarer.
366 Sammanfattning av 36-39za
374 Människornas verksamheter, kort sammanfattning på en sida.
377 Verksamheter i Haiti. Klimatplanering. Världsplanering. Att
planera Sverige och världen.
380-464 Komplettteringar 2010.
Fördelningsproblem.
Klimatmötet i Köpenhamn gav några resultat, men det borde ha gått
bättre. Mötesledningen underskattade u-ländernas krav och hade inte
lagt upp förhandlingarna med hänsyn till dem. Arbetet drog ut på tiden
på grund av u-ländernas motstånd och de betraktades som bråkmakare.
Mötesledningen förstod inte u-ländernas svåra läge. För u-länderna var
det fråga om bättre välfärd och för i-länderna var det fråga om sämre
välfärd.
Att man inte kom längre än man gjorde hänger ihop med republikanerna
i USA som gjorde det omöjligt för presidenten Obama att lova
mera. Det blev inga stora löften om minskning av utsläpp, men det
blev ändå löften om pengar till u-länderna.
Utsläppsproblemen har skjutits upp, Man ska lösa dem till ett extramöte
i sommar eller ett möte i Mexico i slutet av 2010. Jordens länder,
deras regeringar, har att komma underfund med hur de ska åstadkomma
de miljöförbättrande åtgärder som behövs, och hur kostnaderna
ska fördelas i befolkningarna.
De Europeiska länderna tycks ha aningar om hur de ska göra, men i
USA lär det bli svårt. Människorna där tycks ha låga kunskaper om
miljöproblemen och tycks inte vara särdeles benägna att ändra levnadsvillkoren
så mycket som blir nödvändigt. Kina har ställt i utsikt
stora utsläppsminskningar och där har man möjlighet att styra utvecklingen
mer hårdhänt än i USA. Hur andra asiatiska länder och de
fattigaste länderna i världen ställer sig är oklart. Oron för framtidens
klimat har inte minskat mycket med mötet i Köpenhamn. Vad ska man
göra?
Vid studiet av den svenska inrikespolitiken kan man finna, att klimatpolitiken
inte är det första problemet, det som främst upptar intresset
där är välfärdspolitiken och välfärdsfördelningen. Alliansregeringen
talar om att de framför allt vill minska utanförskapet och social-