Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

Om detta kommer det att dribblas och trixas. Men Warlenius,
liksom ekonomen Nicholas Stern, anser att det trots allt är bättre att ta
kostnaden nu, skjuts den uppblir priset bara högre; 20 procent av BNP
är en siffra som nämnts. Kanske kan det, paradoxalt nog, vara lättare
att föra sådana här diskussioner i anslutning till den globala krisen. I år
minskar BNP i många länder med fem procent eller mer. Det är
kännbart, men ingen katastrof. Varför skulle man inte kunna offra en
eller två procent av BNP på årsbasis för att bygga om samhället för ett
långsiktigt hållbart klimat? De flesta människor är trots allt, som
Tersman visar, måna om helheten och borde kunna vara beredda att
lyssna och förstå.
Genomgående i de flesta klimatböcker är just den starka tron på att
det är möjligt att lösa gemensamma problem. En reflexion jag gör är
att de viktigaste förutsättningarna för att det alls skall vara möjligt att
diskutera globala lösningar finns helt utanför klimatområdet. De är:
murens fall och det kalla krigets slut, tillkomsten av ett stort och
politiskt kompetent EU samt Obamas seger i presidentvalet. Av det
inser vi att politik för rättvisa och frihet också gagnar ett hållbart
klimat. En annan slutsats är att det inte är mer forskning eller någon
ytterligare decimal på en kurva som är avgörande för politiska beslut.
Kunskap behövs för att etablera frågan, visa på samband. Det tog ett
halvsekel, men den kunskapen har vi nu.
Vad som fattas är regeringar och ledare som förmår tillämpa den.
Sverker Sörlin
essa@dn.se “
“SKRIBENTEN
Sverker Sörlin är idéhistoriker, författare och professor i miljöhistoria
vid KTH. Han forskar om klimatfrågans politik och vetenskap, särskilt
i Norden och Arktis. Senaste böcker: ”Nature’s End” (Palgrave 2009)
och en biografisk essä om Darwin, ”Den blinde skaparen” (Weyler
2009).
KÄLLORNA
David Jonstad: ”Vår beskärda del: En lösning på klimatkrisen”,
Ordfront.
Folke Tersman: ”Tillsammans: En filosofisk debattbok om hur vi
kan rädda vårt klimat”, Bonnier existens.
Rikard Warlenius: ”Vägen till Köpenhamn: Klimatpolitisk
kartbok”, Cogito.
MER
Vid klimatmötet i Köpenhamn den 7 till 18 december deltar 15 000
delegater från 192 länder. Förhoppningen är att man ska kunna enas
om åtgärder som kan bromsa den globala uppvärmningen. Huvudfrågan
är hur mycket utsläppen av så kallade växthusgaser ska minskas.
Annat som är tänkt att ingå i uppgörelsen är anpassning till klimatförändringens
effekter, utveckling av klimatvänligt teknik och en rättvis
finansiering av åtgärderna. “