Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 100118:
”95 000 i EU dör varje år i yrkesrelaterad
cancer.”
“ Ny svensk pilotstudie: Fyra av fem yrkescancerfall i Sverige kan
bero på att rökning samverkat med så kallade yrkescarcinogener,
som dieselavgaser, radon och sot. I en pilotstudie på Karolinska
institutet har vi gått igenom nästan samtliga dödsfall i Sverige som
under de senaste 10–15 åren klassats som yrkescancerfall. I 36
procent av fallen fanns exponeringar i de avlidnas yrkeshistoria
mot två eller fler cancerframkallande ämnen. Två av tre hade
dessutom rökt. Om samhället har en nollvision för yrkesrelaterad
cancer bör man satsa på forskning för att hitta de farliga
kombinationerna. Men redan nu kan man praktiskt göra en del
genom att till exempel asbestexponerade personer undviker andra
carcinogener, skriver tre miljömedicinska forskare på Karolinska
institutet. “
Kemikalierisker i yrkeslivet har sedan länge hanterats med hjälp av
gränsvärden och Sverige har varit ett föregångsland. Vi har lagstadgade
gränsvärden och en jämförelse, gjord för 10 år sedan, angav att de
svenska gränsvärdena i genomsnitt var lägst i världen.
Låga gränsvärden ger bra skydd mot kemiska hälsoeffekter men
garanterar inte totalt skydd. En uppenbar begränsning är att de fokuserar
på enskilda kemikalier. Samverkanseffekter kommer i skymundan.
Med samverkanseffekter menas här att två eller flera kemiska
ämnen inte bara adderar sina hälsoeffekter utan ytterligare förstärker
varandras effekt, så kallad synergi. Speciellt när det gäller cancerframkallande
och hormonstörande ämnen är situationen oroande.
Otaliga djurförsök visar att carcinogener (kemikalier som kan ge
cancer) samverkar på ett potent sätt. Små doser av två ämnen ger i
kombination, men inte separat, tumörer (det vill säga 0+0=1). Man
brukar förklara detta med att tumörer utvecklas i flerstegsprocesser och
att samverkansämnen har förmågan att bidra med varsitt steg. Exponeringarna
behöver inte ske samtidigt. Nyföddhetsperioden kan till
exempel vara en känslig fas för exponeringar som ökar riskerna i
vuxenlivet. Kunskapsläget, som också stöds av jämförande (epidemiologiska)
befolkningsstudier, kan tolkas som att samverkanseffekter på
cancerutvecklingen inte är ovanliga.
I en orienterande pilotstudie har två av oss (JH och US) gått
igenom nästan alla dödsfall (220 fall) som under de senaste 10–15
åren klassats som yrkescancerfall i AFA:s försäkringssystem.
Klassningen har gjorts enligt de riktlinjer som genom åren utvecklats
för att skilja ut den fraktion av tumörer som beror på
yrkesexponering. Det kan vara värt att framhålla att en liten del
av alla tumörer som drabbar svenskar ses som yrkesskada. Av de
cirka 50.000 personer som får cancer varje år brukar endast ett
20-tal godkännas av AFA som arbetsrelaterade. Vi vet inte hur
många som anmäls utan att godkännas. Men det finns beräkningar
från EU, som inte är baserade på försäkringsjuridiska
bedömningar, om att mer än 95.000 personer per år dör av yrkesrelaterad
cancer inom EU.
För att klassa en tumör som yrkesskada krävs en tydlig exponering för
en kemikalie som är allmänt accepterad som cancerframkallande. Det
finns listor på sådana carcinogener. Men trots att det räcker med ”en”
faktor fanns uppgifter om två eller fler exponeringar i den avlidnes
yrkeshistoria i 36 procent av fallen, och som vi bedömer kan ha
bidragit till tumöruppkomsten. Exempel är dieselavgaser, kromsvets-