Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

koldioxidneutralt till 2020, detta trots att hans nation står för
mindre än en promille av de globala utsläppen.
De nationer som väljer att stå utanför en progressiv samling
gör ett tydligt klimatpolitiskt val. Vi måste lämna bakom oss
förhandlingstaktiken att bara jämföra sig med andras
ambitioner, något som Kina, USA och EU och många andra har
ägnat sig åt. EU:s villkorande av sina egna utsläppsmål med
andras agerande ger en signal att det går att förhandla med
klimatet.
Det finns i sådana här sammanhang en oro för att vara i frontlinjen.
Den som går före riskerar att vara den som gör misstagen
som andra sedan kan undvika. I en klimatprogressiv allians kan
länder stötta varandra, utbyta erfarenheter om fungerande lösningar,
samarbeta om utveckling av ny teknik och nya metoder för
klimatarbete. Det är absolut nödvändigt att den arbetar i nära dialog
med forskarsamhället.
En allians av klimatprogressiva länder kan samordna politiska
styrmedel för att ge tydliga långsiktiga signaler till företag att det
kommer att löna sig att agera i en viss riktning.
Det skulle vara möjligt att införa bilaterala klimatskatter på flyg
mellan de progressiva länderna och använda pengarna till gemensamma
klimatinvesteringar i utvecklingsländer. På så vis kan effekten
bli betydligt starkare än om varje land går ensamt.
I dag finns det en rad olika grupper och undergrupper av länder i
de internationella klimatförhandlingarna. G 77 samlar utvecklingsländerna
och har flera undergrupper. Konflikter mellan rika och
fattiga länder har gjort förhandlingarna i Köpenhamn svåra att
genomföra. Mellan de rika länderna finns stora skillnader, liksom
mellan olika grupper inom G 77. En allians av klimatprogressiva
länder kan agera som en blocköverskridande grupp i klimatförhandlingarna
och luckra upp låsningar.
För att kunna lämna klimatdiplomatins skyttegravar krävs
nytänkande och samling. Ett bra tillfälle att få i gång en klimatprogressiv
allians vore inför de kommande klimatförhandlingarna
i Bonn i juli nästa år. Då har länderna och aktörerna
god tid på sig innan den stora förhandlingen vid COP 16 i
Mexico City i december.
I nästa klimatförhandling kan ett sådant väl strukturerat och
uppbyggt samarbete bidra till ett bättre internationellt avtal.
Utöver nationer är det viktigt att andra aktörer kan samarbeta
under ett progressivt paraply. En ny organisation måste knyta till
sig progressiva kommuner och regioner. I USA har många delstater
antagit ambitiösare klimatmål än den federala nivån i frustration
över den förda politiken. Arnold Schwarzenegger efterlyste i
Köpenhamn ett globalt klimatmöte för städernas utmaningar.
En klimatprogressiv allians av länder måste ha en bra dialog med
de ideella organisationer som driver miljö- och utvecklingsfrågor.
Den förtroendekris som uppstått mellan de politiska institutionerna
och de icke regeringsanknutna rörelserna – så kallade NGO:s –
under mötet i Köpenhamn kommer att ta ett tag att lösa. Folkrörelsernas
röst måste få höras.
Även klimatprogressiva företag behöver en samarbetspartner på
den internationella politiska arenan. Politiken behöver ligga i
frontlinjen så att miljöframsynta företag inte missgynnas av
frikostiga utsläppsregler för andra. Genom en nära dialog med
internationella företag med höga miljöambitioner kan politiken bli
stöd för en positiv utveckling. Det finns en stark vilja på många
håll inom företagsvärlden att ställa om och bli en del av lösningen.