Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

eller att Saddam Hussein samarbetade med al-Qaida – var felaktiga
och till och med lögnaktiga. Men vad kan vi egentligen dra för slutsats
av det? USA hade kanske valt att invadera Irak även om amerikanska
medier varit mer källkritiska gentemot president Bush och hans
administration.
Nej, värdet i Castells bok ligger inte i hans försök att förlägga
makten till de aktörer som kontrollerar kommunikationsprocessen,
eller hans försök att pröva sin teori genom att tillämpa den på enskilda
händelseförlopp.
Värdet ligger i stället i hans förmåga och hans frimod att begreppsliggöra
företeelser i den ”nya värld” som växer fram i den kommunikationella
revolutionens spår. Begreppen är kanske inte alltid så
exakta och deras användbarhet återstår att bevisa. Men de utmanar
tanken och skapar därigenom nya insikter om kommunikationens
betydelse i dagens samhälle. Jag skall ge två exempel.
För det första urskiljer Castells en historiskt ny form av kommunikation
vilken han kallar mass-själv-kommunikation (”mass self
communication”). Det är en masskommunikation eftersom den har en
potential att nå en global publik. Men det är också en självkommunikation
eftersom produktionen av budskapet är självgenererad, dess
riktning är självkonstruerad och mottagandet av dessa budskap är
självvalt. Internet är inte ett massmedium, internet är något som
möjliggör mass-själv-kommunikation vilket i sin tur får vida konsekvenser
för möjligheten att kontrollera kommunikationsprocesserna
och därigenom utöva makt.
För det andra menar Castells att makten i det globala nätverkssamhället
kan spåras till två grupper. De som har förmågan att starta
och ”programmera” olika nätverk (”programmers”) respektive de som
har förmåga att länka eller koppla olika nätverk till varandra
(”switchers”). Dessa programmerare och omkopplare är inte enskilda
individer utan institutioner, företag och regeringar. För att identifiera
makten i det globala nätverkssamhället måste vi därför identifiera
dessa programmerare och omkopplare. Castells väljer att lyfta fram
exemplet Rupert Murdoch och hans mediekoncern News Corporation
som bland annat inrymmer det amerikanska tv-nätverket Fox
Broadcasting Company, tv-företaget Sky samt den brittiska tabloiden
The Sun.
Det har snart gått 20 år sedan Olof Petersson 1990 presenterade den
statliga Maktutredningen, som hade till uppgift att ”fördjupa kunskaperna
om den svenska demokratins villkor, om medborgarnas
möjligheter att påverka sina levnadsvillkor och om de faktorer som
skapar makt att forma morgondagens Sverige”.
Det har – för att uttrycka det milt – runnit en del vatten under
broarna sedan dess. Kanske är det dags för en ny. Att kontinuerligt
reflektera kring rådande maktförhållanden i samhället är ett egenvärde
för varje demokrati.
Ulf Bjereld
litteratur@dn.se “