Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 091218 ekonomi sid 6:
“ Uppskjuten budgetsanering grund
för nästa kris.“
“ Kvar efter krisen finns skuldberget. Allt fler EU-länder får kraftigt
försämrade offentliga finanser och närmar sig en ohållbar
situation. Därför är det nödvändigt med budgetsanering i god tid
före nästa lågkonjunktur. “
DE SENASTE ÅRENS KRIS har rivit djupa hål i de offentliga
finanserna. Det gäller flertalet länder, inom och utom Europa. Brant
nedgång i ekonomin medför att skatteinkomsterna sinar, samtidigt som
kraven på välfärdssystemen växer. Räddningsaktioner för nödställda
banker har samtidigt blivit en stor utgiftspost.
I en verkligt djup nedgång, som riskerar att övergå i depression,
fungerar det inte att hålla hårt på budgetbalans eller liknande principer.
Inom EU är man inte längre strikt med kravet att det offentliga
underskottet får motsvara som mest 3,0 procent av BNP och skuldnivån
uppgå till maximalt 60 procent av BNP.
Ännu mer lössläppt är det på andra håll. Japan låter sin offentliga
skuldsättning stiga mot enorma 200 procent av BNP, men finansierar
hittills sina underskott inom landet. USA är snart uppe i en skuld på
100 procent av BNP, som till stor del ska täckas genom internationell
upplåning.
De väldiga beloppen och höga skuldnivåerna gör detta alltmer
problematiskt. Men knappast någon ifrågasätter att Japan eller USA
skulle sköta sina åtaganden. Därför kan de fortsätta att låna till relativt
låga räntor.
Annorlunda är det för mindre länder utan samma tyngd. Mot dem är
långivarna mer kritiska och snabbare med att driva upp räntorna.
Minskat förtroende medför snart att tillströmningen av krediter stramas
åt.
FÖLJDEN KAN BLI en verklig skuldkris där enda alternativet till
inställda betalningar är att begära stöd från Internationella valutafonden,
IMF. Bland EU-länderna har Lettland, Rumänien och Ungern
tvingats dit under den pågående krisen.
Men även andra EU-länder har försatt sig i verklig knipa. Mest illa
ute är Grekland som ligger högst i offentlig skuldsättning i förhållande
till BNP. De grekiska politikerna tycks sakna grepp om läget och
klagar nu själva på den utbredda korruptionen.
Detta är ett större problem än enbart för Grekland, särskilt som
landet ingår i euroområdet. Med hänsyn till den gemensamma valutan
kan övriga euroländer knappast tillåta en skuldkris som leder till
inställda betalningar. Men fortfarande är det en öppen fråga om de ska
ingripa och på vilket sätt.
VILJAN ATT STÖTTA GREKLAND begränsas av att det finns
bekymmer även på andra håll. Alla de stora euroländerna - Tyskland,
Frankrike, Italien och Spanien - har numera en hög offentlig skuldsättning.
Bland de mindre euroländerna kämpar Irland med väldiga budgetproblem,
där den offentliga skulden rusar uppåt.
Felen begicks i många fall långt före den pågående krisen. Under de
goda åren i början av 2000-talet gjordes alldeles för litet för dra ner
skuldsättningen. I dåliga tider gick det sedan inte att hindra den offentliga
skulden att skjuta i höjden, till nivåer som kan visa sig ohållbara.
Sverige, med sina erfarenheter från 1990-talskrisen, utgör ett undantag.
Hos oss är de offentliga finanserna fortfarande starka och ök-