Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 091216 kultur sid 4:
“Klimatfrågan kan inte lösas. “
“Varje tänkbar lösning på klimatkrisen för med sig nya problem.
Sverker Sörlin har läst en pessimistisk men briljant bok om världens
framtid.”
Bok: Mike Hulme "Why We Disagree About Climate Change.
Understanding Controversy, Inaction and Opportunity"
Cambridge University Press.
“ KLIMATFÖRÄNDRINGEN är, särskilt den här veckan, världens
största politiska fråga. Den är grund för mänsklighetens öde. "Löser"
vi den?
Oavsett vad som kommer ut av Köpenhamnsmötet, så är Mike Hulmes
svar: Nej, absolut inte. Förmodligen är det därför som hans bok,
"Why We Disagree About Climate Change", är så sympatisk och
tänkvärd. Den vidgar förståelsen av vad klimatfrågan egentligen är.
För även om den blivit stor, så menar Hulme att den egentligen är ännu
större. Den är släkt med andra stora "frågor": freden, demokratin,
friheten. Ingen av dem kan "lösas".
Hulme är ingen klimatskeptiker, tvärtom. Han var länge chef för
klimatforskningen vid det framstående Tyndall Centre i Norwich.
Hans meritlista innehåller mer än hundra vetenskapliga artiklar, tret-
tio böcker, rådgivning till EU och många regeringar. Han berättar
också att han gick med i Labourpartiet 1990 och är troende kristen.
Vad som intresserar Hulme är att så litet sker, trots allt. Orsaken,
menar han, ligger i klimatfrågans själva natur: allt genomsyrande och
omstridd. Frågan tycks absorbera oenighet. Den som anser att mer
konsumtion är önskvärd vill att klimatpolitiken främjar tillväxt. Den
som anser att rättvisa är överordnad förordar ransonering.
Oenigheten är ideologisk. Hulme anför studier som visar att Times i
sin bevakning över årtionden varit mer konservativ i klimatfrågan än
Guardianochlndependent. Oenigheten går djupt ner i personlighet och
samhällssyn. Människors ställningstaganden, visar psykologisk forskning,
beror inte bara på deras kunskapsnivå. De som värderar jämlikhet
högt är benägna att tropå klimatförändringen och bejaka åtgärder
mot den. De som värderar individualism eller har en hierarkisk
samhällssyn är ofta skeptiker och mindre benägna till åtgärder.
DE SOM HAR EN "åtgärdsrationalistisk" uppfattning tror att allmänheten
kan övertygas med mer forskningsinformation. Men ny forskning
om medier visar att det är viktigare hur berättelser om klimatförändringen
formas. Berättelser är besynnerliga, men mäktiga. I USA
finns kristna fundamentalister som välkomnar den klimatförändring
som leder mot undergången, för där finns ju porten till paradiset. Det
underbara med mer värme i Norden och Storbritannien är en myt som
ännu har anhängare.
Hulme skiljer mellan vad han kallar klimatförändring med liten och
stor bokstav. Över den med liten bokstav härskar naturvetenskapliga
metoder, den är ett substantiv. Den med stor bokstav är närmast ett
adjektiv: en Klimatförändrad värld. Det är den vi nu anlänt till, och på
grund av trögheten i atmosfärens processer kommer att leva i under
hela detta århundrade. Substantivet är förstås grundläggande, men det
är om adjektivet den globala striden står.
Med ett sådant perspektiv är det rimligt att sätta ambitionerna högre
än att nå en bindande överenskommelse om utsläppsmål. Vår värld om
femtio år kommer ännu att ha fattiga, krig, våld och misshandel av
människor och natur. Om hur denna värld kan formas säger en CO2minskning
ingenting. Den globala politiken, menar Hume, framstår