Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 100121:
”Bara hälften av skolornas pengar går till
undervisning.”
“Lärarnas riksförbund: Om man skär ned på kommunernas
skolbyråkrati finns det nära 5 miljarder kronor som kan läggas på
undervisningen. Svenska elevers skolprestationer står stilla eller
utvecklas i negativ riktning. Ansvaret för detta är jämnt fördelat
bland de politiska partierna. Endast 50,1 procent av grundskolans
totalkostnad går till undervisning, jämfört med 63,6 procent för
OECD-länderna. Vi behöver en ny modell för finansiering av skolan.
Genom att skära ned på byråkratin och satsa på undervisning
– skolans kärnverksamhet – kan eleverna få mer specialundervisning
och framför allt mer tid med väl förberedda lärare.
Finansieringsansvaret för skolan bör flyttas från kommunerna till
staten, skriver Lärarnas riksförbunds ordförande Metta Fjelkner”
“Resurserna i svensk skola används fel. Bara hälften av grundskolans
totalkostnad går till undervisningen. Lärarnas riksförbund
presenterar i dag en rapport som visar hur nära fem miljarder kronor
som i dag används till byråkrati i stället kan gå till undervisning.
Skolreformerna från 90-talets början har gjort att stora elevgrupper
inte får den undervisning de har rätt till. Den förra
borgerliga regeringen fortsatte den underminering Göran Persson
inlett med kommunaliseringen. Det är bra att den nuvarande
regeringen med sina reformer visar att den vill få svensk skola på
fötter igen. Dock saknas den väsentliga frågan om hur skolan ska
finansieras.
Något måste göras när otillräckliga resurser satsas på undervisningen,
samtidigt som över 11 procent av varje årskull niondeklassare inte får
nationell behörighet till gymnasiet. Svenska elevers skolprestationer
står stilla eller utvecklas i negativ riktning, beroende på testat ämne.
Ansvaret för detta menar jag är jämnt fördelat bland de politiska
partierna. En socialdemokratisk regering genomförde kommunaliseringen
under premissen att staten, som garant för en likvärdig utbildning,
skulle behålla kontrollen över fem centrala styrinstrument;
resurstilldelningen, meritvärderingen av lärartjänster, lärarutbildningen,
uppföljningen samt målformuleringen och lagstiftningen.
Men redan efter ett par år avsade sig den då sittande borgerliga
regeringen ansvaret för de båda första styrinstrumenten, resurstilldelningen
och meritvärderingen. Dessutom tillät man Skolverket att
omformulera sitt uppdrag till att i praktiken strunta i uppföljningen.
Detta var förödande för svensk skola. Resursfördelningen i kommunerna
kunde inte kopplas ihop med skolans måluppfyllelse.
Lärarnas riksförbund har sedan sin kongress 2008 därför efterlyst
ökat statligt ansvarstagande, men inget politiskt parti har vågat ta
i denna heta fråga på allvar.
Vi behöver en ny modell för en rättvis finansiering av skolan.
Därför hoppas jag, när vi nu presenterar vår rapport ”Från byråkrati
till undervisning – en finansieringsmodell för framtidens skola”,
att politikerna faktiskt tar sitt ansvar.
Dagens ordning med 290 kommuner och därmed 290 utbildningspolitiska
system och ambitionsnivåer – därtill ett stort antal privata
system – är inte hållbar. Undervisningen måste prioriteras hos alla
huvudmän om Sverige ska bli en konkurrenskraftig kunskapsnation.