Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 091231:
”Vi går mot striktare regler i det finansiella
systemet.”
“ Riksbankschefen Stefan Ingves: Återhämtningen tar tid, men
2010 blir bättre än 2009. Nu behövs ett fördjupat internationellt
samarbete och striktare nationella regleringar.”
Erfarenheter från krisen visar att Riksbankens riskvarningar bör
kompletteras med möjligheter till ett mer kraftfullt ingripande. Det
kräver ett närmare samarbete mellan Riksbanken och Finansinspektionen.
Det är därför motiverat att nu se över hur myndigheterna
hanterar frågor om finansiell stabilitet. Vem avgör om kreditgivningen
till bostadssektorn skapar svårhanterliga risker? Vem ska bestämma
när det är dags att sänka belåningsgrad och öka krav på amortering?
Dessa frågor kräver svar snarast. Blir riskerna för stora i dag är det
vårt jobb att säga till, men ska rollfördelningen mellan myndigheterna
ändras krävs förändrad lagstiftning, skriver Stefan Ingves. “
“Under året som gått har svallvågorna efter den världsomspännande
finanskrisen börjat lägga sig. Allt är inte över och det kommer att dröja
tills förhållandena har återgått till det normala.
Konjunkturnedgången i världsekonomin har varit den mest dramatiska
på många decennier.
Vi såg ett tag ut att klara oss, men eftersom Sverige är en exportberoende
ekonomi kom vi att drabbas hårdare än många andra.
I september 2008, när den internationella krisen slog till på allvar,
agerade myndigheterna världen över snabbt. Riksbanken gav till
exempel ut nya former av krediter i såväl svenska kronor som
amerikanska dollar när bankerna fick svårt att låna på marknaderna. Vi
påbörjade även en snabb och kraftig sänkning av reporäntan. Den
ligger nu på historiskt låga 0,25 procent och vi räknar med att ligga
kvar på denna låga nivå fram till hösten 2010.
Huvudsyftet med den låga räntan är att klara inflationsmålet och
stödja återhämtningen i ekonomin. En låg ränta kan även bidra till den
finansiella stabiliteten genom att exempelvis färre företag går i
konkurs. För att penningpolitiken ska få avsedd effekt har vi dessutom
kompletterat den låga räntan med utlåning till bankerna på längre
löptid och till fast ränta.
De akuta krisåtgärderna har hjälpt men nu är frågan snarast vad vi
kan göra för att problemen inte ska återkomma. Finansiella kriser är
alltid stökiga att lösa och innebär enorma kostnader för samhället i
stort. Jag har varit med om två finanskriser i mitt eget land. Det är
minst en för mycket, även om den senaste krisen i huvudsak inte var
hemmagjord. Och jag vill definitivt inte vara med om en tredje kris.
Hur vi ska kunna förebygga att nya kriser inträffar är en fråga som
måste få högsta prioritet. Också på det internationella planet har den
senaste krisen varit en rejäl väckarklocka. I dag finns den politiska
viljan att genomdriva reformer för ett stabilare finansiellt system. Vi
måste ta vara på denna chans!
Låt mig ge några exempel på generella åtgärder som redan nu bör
genomföras. Den finansiella krisen har visat att bankerna behöver ha
större buffert för att täcka de risker de tar. En buffert med mer kapital
och av högre kvalitet stärker enskilda bankers förmåga att klara av
förluster samtidigt som det minskar risken för att en kris i en bank
sprids till andra banker. Detta förstärker därmed hela det finansiella systemets
motståndskraft. Riksbanken stöder därför internationella
initiativ, från bland annat Baselkommittén, att skärpa de internationella
kapitalkraven.