Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

I gruppen finns alltså fattiga såväl som rika, väl utvecklade länder
såväl som eftersläpare, demokratier såväl som diktaturer, korrupta
regimer såväl som mindre korrupta. En annan, avgörande skillnad är
att vissa av dem står till anklarna i vatten och andra inte. Människor
från de värst drabbade ö-rikena som slåss för sin omedelbara överlevnad
talar mindre om vem som orsakat problemet och mer om det
skriande behovet av en lösning.
G77 LEDS AV SUDAN och där - precis som i många afrikanska
länder - slår den gamla biståndsreflexen till. De flesta som rest till
Köpenhamn har gjort det i tron att Kyotoprotokollet som snart löper ut
och som USA inte har undertecknat, ska ersättas med ett nytt avtal.
Åtskilliga, däribland Sveriges miljöminister Andreas Carlgren, har
betonat att det är möjligt att vissa fattiga länder inte är en del av problemet,
men att alla länder är en del av lösningen. Alla måste bidra till
att minska utsläppen av växthusgaser.
Men alla måste självfallet inte bidra lika mycket. Flera verktyg för
att kompensera fattiga länder för att ställa om och för att inte hugga
ned sin regnskog, har diskuterats.
Sudan och svansen av G77-länder vill inte ha något nytt avtal. De
vill ha ett förlängt Kyotoprotokoll. I Kyoto friskrevs "u-länderna" från
ansvar. Det var i-länderna som för första gången ingick bindande,
mätbara avtal om utsläppsminskningar. Inte för att de hållits, men
ändå.
Vad som är verkliga strider och vad som är dramatiserade förhandlingsutspel
är inte alltid lätt att veta. Det man däremot vet är att 677
stegade ut från mötet, att gruppen kom tillbaka, att den tagit klimatmötet
som gisslan och hotat med sammanbrott om länderna inte får
som de vill. Många länder har varit missnöjda med det danska ordförandeskapet
och Connie Hedegaard. I går fick hon lämna podiet och
ge plats åt statsminister Lars Løkke Rasmussen.
Klimatmötet har problem nog utan G77-ländernas ultimativa tonläge.
Den patentstrid som fram till för några år sedan begränsade
fattiga länders tillgång till bromsmediciner tog flera år att lösa. Nu har
världens ledare några dagar på sig för att lösa den patentstrid som rör
all klimatsparande teknologi och som "u-länderna" kräver fri tillgång
till. Till det ska läggas alla andra frågor om konkreta utsläppsmål och
kompensation till korrupta regimer.
RESULTATET SÅ HÄR LÅNGT från Köpenhamnsmötet visar att
begreppet i- och u-länder är föråldrat, precis som Hans Rosling säger.
Därtill visar det att det håller länderna kvar i en självbild som objekt
som ska kompenseras snarare än subjekt som också är en del av
framtiden. Det hjälper inte klimatet.
DN 17/12 2009 “
“Många länder har varit missnöjda
med det danska ordförandeskapet och
Connie Hedegaard. I går fick hon lämna
podiet och ge plats åt statsminister Lars
Løkke Rasmussen. “