Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 100119:
“Hård kamp för Haitis övergivna barn.”
“I skuggan skuggan av en tältduk ligger tre små knyten alldeles
stilla i sina plastsängar. Det är några av Haitis tiotusentals
övergivna små barn. Ingen vet var deras föräldrar är nu – om de
dödades i jordbävningen eller helt enkelt lämnade sina nyfödda åt
sitt öde.
Inne i ett större tält intill ligger nära 30 barn i olika åldrar, de vrider
sig och jämrar sig. Ord kan inte beskriva scenen. Egentligen talar Paul
Hansens bilder för sig själva. Barnen har kommit hit från ett större
sjukhus och har samtliga något handikapp, alla är undernärda, flera är
hivsmittade från födseln. De är övergivna.
Men att överge barn är inget nytt för Haiti. Dock har problemet
förvärrats av jordbävningskatastrofen.
– Det är många föräldrar som överger sina barn när de inte kan
försörja sig, säger Genevieve Arty, läkare på barnsjukhuset Hopital
Saint Damien i Port-au-Prince.
– Många har också utsatts för olika former av övergrepp.
Sjukhuset har drivits av den kristna välgörenhetsorganisationen
”Nos petits frères et sœurs” (våra små bröder och systrar), inspirerad
av Moder Teresas barmhärtighetssystrar ”Missionaries of charity” i
Calcutta, berättar Peter Tinnemann. Han är en tysk barnläkare och
epidemiolog som har arbetat på detta barnsjukhus i flera år.
– Men nu efter jordbävningen har detta pediatriska sjukhus förvandlats
till ett allmänt sjukhus. Alla möjliga skadade är här, mest personer
med krosskador i kroppens mjukdelar som leder till infektioner.
Barnen har i princip samma skador som de vuxna, konstaterar Peter
Tinneman, men ovanpå det är deras hälsoläge mycket dåligt redan före
jordbävningen.
– De är dessutom i chock och apatiska.
Hans haitiska kollega Genevieve Arty instämmer:
– Vi hade inte ens ett fungerande system tidigare, barnhemmen var
överfulla, och livet var brutalt för många barn.
Ofattbart sorglig och hjärtslitande på ett annat sätt är lilla Gailin
Naids öde. När jordbävningen slog till kastade sig den två och ett
halvt-åriga flickans mamma över sin dotter för att skydda henne med
sin kropp. Men modern fick ett betongblock över ryggen och dödades.
Pappan Gary Naid ser samlad ut. Han måste trösta dottern som nu
sitter i skuggan på sjukhusets gård och får sina skador på hjässan
sydda och omplåstrade. ”Mami, papi” kvider hon svagt medan tårarna
strömmar ner för kinderna.
– Vi var i huset när taket kraschade ner över oss. Min fru dog
omedelbart, säger Gary Naid.
Vad han ska göra nu vet han inte, utan hem och fru. Kanske han åker
till sin hemstad i norr om han lyckas komma dit. Han kan inte se
någon framtid. Inte för sig eller för sin moderlösa dotter.
Innan vi skils säger Peter Tinnemann lite sarkastiskt:
– Det största bekymret är vad som händer om två tre veckor, när ni
journalister är borta och alla dramatiska bilder har tonat bort. Vem
kommer då att ta hand om alla de sjuka, skadade, handikappade och
föräldralösa barnen?
Michael Winiarski
michael.winiarski@dn.se “