Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

Men denna nya insikt spred sig inte i partiet. Eller var det bara ett
taktiskt spel? Fotfolket fortsatte i alla fall framåt med språng trots att
ledaren tycktes ha kommenderat halt.
Ett antal kommuner och åtminstone ett landsting, med Filippa Reinfeldt
som ledande politiker, har fortsatt att driva linjen att privat drift
per definition är bättre än kommunal. De så kallade avknoppningarna
har kunnat pågå trots starka invändningar från jurister, politiker i
minoritet och från företag som inte fått möjlighet att lägga anbud på
verksamheten. De företag som slussats in i gräddfilen har kunnat
tillgodogöra sig under lång tid upparbetade värden och omsätta dessa
värden i kontanter vid vidareförsäljning. I vissa fall har de också, till
följd av att värdet av verksamheten nollsatts, kunnat ta ut snabba och
orimliga vinster, till exempel inom förskoleverksamheten i Stockholm.
Avknoppningar i Stockholms stad, Stockholms läns landsting och
Täby kommun är anmälda till EU-kommissionen. Enligt EU:s regler
för otillåtet statsstöd får offentliga organ inte gynna enskilda företag
och snedvrida konkurrensen. Utfallet kan bli skadestånd för Sverige
och för kommunerna. Det finns också risk att den som otillbörligt
gynnats får betala skadestånd.
Täbymoderaternas beslut att utan betalning och normal anbudsprövning
överlåta Tibble gymnasium till ett av rektor nystartat privat
företag är ett typexempel på den attityd som Fredrik Reinfeldt gav
uttryck för 1995.
Eftersom det överordnade målet var att avveckla kommunal verksamhet
bortsåg Täbymoderaterna från att beslutet var lagstridigt och
vållade medborgarna ekonomisk skada. Sedan Kammarrätten upphävt
beslutet har Täbymoderaterna också vägrat att medverka till att kommunen
rättar sig efter domen.
Det faktum att skolans ägare nu ”frivilligt” ersätter kommunen med
6,6 miljoner kronor, vilket torde motsvara betydligt mindre än hälften
av marknadsvärdet, är en bekräftelse på den oskickliga hanteringen.
Man bör då erinra sig att moderaterna har egen majoritet i Täby.
Samtliga övriga partier i kommunen vidtog den sannolikt unika
åtgärden att vägra att närvara vid det med tre dagars varsel anordnade
extra fullmäktigemöte då moderaterna beslöt att skänka bort skolan.
Maktmissbruk leder till att den sunda och för verksamheten såväl
som den kommunala ekonomin positiva mångfalden kan misstänkliggöras.
Brist på professionalitet vid försäljning av skola och vård skapar
misstro. Än värre är när politiker efter det att besluten inte visat sig
hålla för en juridisk prövning visar öppet lagtrots. Man kan jämföra
med rättsreglerna för privat verksamhet: Om en majoritetsägare
skänker bort bolagets tillgångar kan minoriteten begära kompensation.
När det gäller kommunal verksamhet borde kommuninvånarna
åtminstone moraliskt sett jämställas med minoritetsägarna.
För så enkelt är det faktiskt: Ansvariga politiker kan aldrig avsäga
sig ansvaret för uttaxerade skattepengar och deras användning.
Täbymoderaternas vägran att följa Kammarrättens dom väcker den
principiella frågan hur staten ska hantera kommunalt domstolstrots.
Lagstiftaren har givetvis inte tänkt sig att en sådan situation skulle
kunna uppstå. Men när så skett måste frågorna ställas:
Behöver kommunallagen ändras? Finns det anledning att införa
sanktionsmöjligheter? Behövs en ”Lex Täby”?
Den politiska frågan, framför allt för allianspartierna, är hur
skadeverkningarna ska kunna begränsas. En skarp och tydlig markering
av att dessa partier vid behov inte tvekar att vässa lagstiftningen
känns därför angelägen. Den skulle välkomnas av många i de egna
leden och säkert också ha en preventiv effekt. Att de gamla monopolisterna
inom vänstern gillar läget är lätt att förstå. De behöver
knappast argumentera. De kan bara peka på en rad exempel på
miljonvinster för dem som fått dela på avknoppningspengarna.