Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

ök, radioaktiv strålning, radon, bensen, sot med mera. Men inte nog
med detta, 66 procent av personerna hade rökt. Rökning är som alla
vet en allmänt accepterad cancerframkallande livsstilsfaktor som kan
ge cancer i en mängd organ. Rökning har visats samverka med, eller
kan antas samverka med, de flesta ”yrkescarcinogener”.
Om vi räknar samman dem som hade två eller fler ”yrkesfaktorer”
med dem som hade rökt, eller hade fler yrkesfaktorer och
dessutom rökt, blir siffran 80 procent. Det vill säga, i fyra av fem
yrkesrelaterade cancerfall fanns data som talar för att samverkanseffekter
kan ha spelat roll. Klassningssystemets struktur anger
att 80 procent snarare är en underskattning än en överskattning
av den verkliga siffran.
Belyser vår studie ett nytillkommet problem? Yrkescancer är känt
sedan 1700-talet och vårt svar är att samverkanseffekter sannolikt
alltid har funnits. Vid de höga exponerings­nivåer som gällde förr i
tiden var det få som intresserade sig för dem. Det viktiga är att i
dagsläget kan de vara centrala för de risker som återstår. Vi utesluter
inte heller att de ökat om jobbytena blivit fler på senare år. Men detta
återstår i så fall att visa.
Vår studie har svagheter, men vi vill ändå göra resultaten kända
då de kan ge snabb vinst. Vi har tre kommentarer med den inriktningen.
1). Vi vill se en diskussion om hur samverkanseffekter kan tas in i
framtida bedömningar av cancerfall. Dagens riktlinjer betonar de
etablerade yrkescarcinogenerna, som var för sig visats ge cancer.
Fokuserandet på ”en” faktor kan göra att man missar fall där två eller
flera faktorer samverkat, faktorer som var för sig ter sig harmlösa.
2). Om samhället har en nollvision för yrkesrelaterad cancer bör man
satsa på forskning som hittar de farliga kombinationerna. I somras
publicerade den välkända tidskriften Nature en artikel med tesen att
regelsystemet för kemikalie­hantering dragit in tänkandet kring
kemikalierisker i alltför snäva banor. Riskbedömare tänker en
carcinogen i taget, och även forskningsråden verkar tänka alltför snävt.
Med dagens arsenal av ny forskningsmetodik finns nya möjligheter att
peka ut de farliga samverkanseffekterna. Lovande är att WHO:s
cancerforskningsinstitut (International Agency for Research on
Cancer) nu koordinerar ett internationellt epidemiologiskt projekt
(”Synergy”) som är inriktat på att undersöka kombinationseffekter av
yrkescarcinogener. Här har svenska forskningsråd en förebild. En av
oss (PG) deltar, men resultat beräknas komma först 2011.
Lovande är också att miljödepartementet lyfte frågan på EU:s
miljöministerråd den 22 december. Miljöministrarna beslöt då att
ge EU-kommissionen i uppdrag att se över i vilken utsträckning
befintlig EU-lagstiftning kan hantera kombinationseffekter, till
exempel när man gör riskbedömningar av kemikalier och sätter
gränsvärden. Kommissionen kan ge rekommendationer om vilka
ändringar i lagstiftningen som behövs. I uppdraget framhålls
också behovet av policyåtgärder, forskning och riskbedömningsmetoder.
Man uppmuntrar kommissionen och medlemsländerna
att trappa upp forskningen samt kartläggningen av existerande
data. Sammantaget bör detta ge förbättringar på sikt, och våra
siffror speglar det potentiella behovet.
3). Forskning och lagstiftning tar tid; kan man göra någonting praktiskt
redan nu? Ja, vi tror det. Vid vår genomgång såg vi många fall där
personer haft det ena skitiga jobbet efter det andra och på så sätt dragit
på sig alltför många carcinogenexponeringar. Ett vanligt scenario är att