Sven Wimnell 30 januari 2010: Planering, klimat och ...

DN 100103:
“ 00-talet i retur.”
“ I mer än åtta år har västvärldens säkerhetstjänster arbetat med att
förhindra ett nytt 11 september. Vi har fått mer bevakning, avlyssning
och kontroller, inte minst på de mest trafikerade flygplatserna. På juldagen
2009 visade den 23-årige nigerianen Umar Farouk Abdulmutallab
att vår nya synliga säkerhet är bättre på att upptäcka tandkräm
i handbagaget än att stoppa verkliga terrorister. Det var inte
mycket som fattades för att flight 253 mellan Amsterdam och Detroit
skulle ha sprängts i luften.
: För de amerikanska myndigheterna är terrorförsöket ett genant
nederlag. Precis som i fallet med skobombaren Richard Reid var det
beslutsamma medpassagerare, inte säkerhetspersonal, som utgjorde
skillnaden mellan kris och katastrof.
Parallellerna till flygkapningarna den 11 september är flera. Då som
nu fanns det tydliga varningssignaler, men dessa nonchalerades av de
ansvariga som inte spred informationen vidare.
Den 23-årige nigerianens far – tidigare regeringsmedlem och en av
landets mest framgångsrika företagare – varskodde den amerikanska
ambassaden i Lagos om sin sons tilltagande radikalisering. I höstas
fick han ett sms där Umar Farouk meddelade att han funnit det
”verkliga islam” och att familjen kunde ge upp hoppet om att återse
honom. Fadern kände panik när han insåg att sonen blivit en extremist.
Ändå fick Abdulmutallab behålla sitt visum till USA och slapp bli
svartlistad för internationella flygningar.
Inte heller reagerade någon på att resan till Detroit köptes kontant,
att det var fråga om en enkelbiljett, att Abdulmutallab endast flög med
handbagage, att han bar med sig sprängmedel ombord och att det fanns
uppgifter om en förestående terrorattack.
Om inget av detta får säkerhetssystemen att lysa rött då kan man
undra vad – förutom bebisars nappflaskor – som aktiverar dem.
Tack och lov misslyckades terroristerna denna gång, men den dåliga
nyheten är att vi återigen drabbas av kännbara bieffekter; det militärer
kallar för collateral damage.
Det blir svårare för Barack Obama att stänga Guantánamolägret,
vilket han lovat att göra senast den 22 januari, eftersom nästan hälften
av de kvarvarande fångarna är från Jemen. 23-åringen vistades nyligen
i landet och blev då tränad av al-Qaida, enligt vad han själv uppgett i
förhör.
Jemen är en sönderfallande stat som al-Qaida använder som bas.
President Obama kommer att få betala ett högt politiskt pris om han
väljer att skicka tillbaka Guantánamofångar dit, särskilt efter all uppståndelse
i julhelgen.
En annan oönskad sidoeffekt av den amerikanska säkerhetstjänstens
misslyckande är att det blir än mer besvärligt att flyga. Väntetiderna
lär växa och kontrollerna öka. Redan nu hörs krav på att metalldetektorer
ska kompletteras med kroppsskannrar som berättar det
mesta om vad vi har under kläderna.
De som förespråkar utökade kontroller hävdar att dessa gör oss mer
trygga, men ingen skanner i världen kan avslöja extrema ideologier
och våldsamma tankar. Det krävs människor som tänker, talar och
samarbetar för att hindra terrorister som Abdulmutallab, inte fler
apparater.
Om vi verkligen vill höja säkerheten får vi gå den israeliska vägen,
och låta flygplatspersonal pumpa passagerare på all sköns muntlig
information, men det kommer att kosta tid och tålamod.
Det är dessutom tvivelaktigt om vi ska göra det, med tanke på att al-
Qaida lika gärna kan angripa obevakade expresståg, bussar eller tun-