Rapport Integration 2002

som vill omskola sig till lärare. De har en akademisk
examen men inte vad som krävs enligt förordningen:
60 poäng i ett ämne och 40 i ett annat. Den befintliga
lärarutbildningens behörighetskrav ger som de
uttrycks i examensförordningen inget utrymme för
tolkningar menade utbildningsledarna.
Arbetsförmedlingens lösning var att deltagarnas
kompetens skulle bedömas av lärarna under kursen.
Diverse utredningar inom utbildningsområdet har
påpekat hur viktigt det är att inrätta kompletteringseller
aspirantutbildningar, skräddarsy utbildningar
etc. för att få in fler invandrare och därmed bredda
den kulturella kompetensen inom den svenska skolan.
Tanken var att projektet skulle präglas av nytänkande
och bana väg för en generös bedömning av
tidigare förvärvad kompetens.
Lång yrkeserfarenhet
Deltagarna kom från olika områden i världen, Centraleuropa,
Mellanöstern och Latinamerika. Många
hade lång och kvalificerad yrkeserfarenhet från sina
hemländer i ledande befattningar. Några hade arbetat
som lärare. En del hade varit mycket länge i Sverige
och arbetat som resurslärare, elevassistenter eller
undervisat på högstadiet i svenska skolor. Tjugo av
de 36 skulle få en utbildning riktad mot grundskolans
högstadium och 16 mot gymnasiet. De flesta bedömdes
behöva svenskundervisning mellan två och tre
terminer.
Resultatet från KIA-projektet var att 29 av de från
början 36 deltagarna började sin praktisk-pedagogiska
utbildning på 40 poäng hösten 2000. Tio hade
klarat svenskan efter intensivkurs under sommaren,
andra skulle komplettera senare. Samtliga kursdeltagare
har utlovats anställning i Malmö kommun,
flera hade när rapporten skrevs fått anställning och
bedömdes vara mycket eftertraktade.
Misstro mot utländsk kompetens
De Jong som följt projektet under det första året
kommenterar att det fanns en dubbelhet i projektet
och den svenska hjälpsamheten. Å ena sidan ville
man göra något för invandrade akademiker å den
andra sidan fanns ett förakt för eller misstänksamhet
mot den kompetens de hade med sig från hemlandet.
Det resulterade i en kravnivå som sannolikt inte gäller
för svenskar skriver de Jong som undrar hur det är
med kunskaperna i engelska och svenska hos infödda
lärare i naturvetenskapliga ämnen femton år efter
avslutat gymnasium. På övergripande nivå saknades
viljan att ta ansvar för avvikelser från reglerna.
Behandlas som vuxna
Lärdomen som kan dras är enligt de Jong att utvecklingen
av kompetensen i svenska kan göras mer
målinriktad och klaras av under det första året. Hon
konstaterar att det krävs en individualisering och
utbildning anpassad efter enskilda kursdeltagares
behov. Det underlättas om kursdeltagarna själva får
delta i planeringen – på samma sätt som studenter
normalt deltar i planerandet av ordinarie lärarutbildning.
Deltagarna behöver mötas som de kompetenta
vuxna de faktiskt är och lärarna behöver erfarenhet
av både vuxenutbildning och utbildning för invandrare
enligt de Jong.
Alltför höga krav
Andra undersökningar av kompletteringsutbildningar
för utländska lärare bekräftar bilden av höga krav.
Ett speciellt problem hade uppstått genom att några av
de utlandsfödda lärarna som varit verksamma på motsvarande
högstadiet/gymnasiet i hemlandet inte haft
tillräckligt många poäng ämnesstudier för att möjliggöra
erforderlig ämneskomplettering inom ramen för
de 40 poängen som är tillgängliga. Dessa har då i stället
hänvisats till 1–7-lärare, något som för en del upplevdes
som en degradering och som också lett till att de
tidigare erfarenheterna inte haft den relevans som var
avsett. (Löwing, 2000.)
Löwing påpekar att kraven på ämnesteoretiska kunskaper
för att bli lärare är mycket skiftande i olika
kulturer. Här var tidigare skillnaderna mycket stora
mellan de olika skolstadierna. Men man skulle då
knappast kommit på idén att låta högstadielärare med
otillräcklig teoretisk utbildning få undervisa elever på
lågstadiet. Den som undervisar år 1–7 ska antingen ha
särskild kännedom om grundläggande läs- och skrivinlärning
och eller om grundläggande matematikinlärning.
Frågan var då vad som skulle kompletteras.
Det första var knappast aktuellt, så resultatet blev att
en stor grupp utländska lärare tvingades studera ett
ämne som över huvud taget inte ingått i deras lärarexamen
och i vilket de tidigare aldrig undervisat.
Goda ambitioner
Efter regeringens proposition 1998/99:110 ändrades
skollagen så att det numera står att behörig att anställas
som lärare, förskollärare eller fritidspedagog i det
offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning är »den
som har de kunskaper i svenska som behövs«. Tidigare
stod att han eller hon var tvungen att behärska
176 RAPPORT INTEGRATION 2002