Rapport Integration 2002
Rapport Integration 2002
Rapport Integration 2002
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
vietnameser. Idag dominerar irakier, afghaner, iranier,<br />
tamiler, somalier och bosnier bland de asylsökande.<br />
Minoritetspolitik med positiv särbehandling<br />
I Nederländerna bedriver man sedan slutet av sjuttiotalet<br />
något som man kallar minoritetspolitik Den<br />
blev ett resultat av en rapport som uppmärksammade<br />
de dåliga levnadsvillkoren för olika etniska grupper,<br />
särskilt vad gällde arbetslöshet och boendesegregation.<br />
Minoritetspolitikens mål är att de som man kallar<br />
minoriteter med uppehållstillstånd ska integreras<br />
i det nederländska samhället samtidigt som de ska<br />
kunna behålla sin kulturella identitet. Tidigare gällde<br />
det framför allt invandrade från de forna kolonierna,<br />
Surinam och Nederländska Antillerna, invandrade<br />
»gästarbetare« och deras familjer, romer och flyktingar.<br />
Under åttiotalet steg arbetslösheten bland de<br />
etniska minoriteterna betydligt mer än bland övrig<br />
befolkning. Tanken på positiv särbehandling fick<br />
fäste och idag praktiseras sådan till viss del när det<br />
gäller arbetssökande med minoritetsbakgrund inom<br />
ett antal områden inom den offentliga förvaltningen.<br />
En ny rapport i slutet av åttiotalet ledde till ökade<br />
krav på att minska arbetslösheten, höja utbildningsnivåerna<br />
och ytterligare stärka minoritetsgruppernas<br />
juridiska rättigheter. I rapporten konstaterades att<br />
många arbetskraftsinvandrare som varit länge i landet<br />
pratade dålig nederländska.<br />
Minoriteter definieras numera som alla invandrargrupper,<br />
inklusive olika flyktinggrupper, som finns i<br />
en utsatt situation när det gäller levnadsförhållanden.<br />
<strong>Integration</strong>spolitiken ska vara aktiv och omfatta<br />
utbildning i nederländska och ge en grundläggande<br />
kunskap om det nederländska samhället.<br />
Förändringarna i politiken ledde till pilotprojekt i<br />
arton kommuner. Det som föll bäst ut enligt en utvärdering<br />
var det s.k. PIN-projektet i Rotterdam, som<br />
sedan stått modell för det introduktionsprogram för<br />
nyanlända flyktingar och invandrare som används i<br />
samtliga nederländska flyktingmottagande kommuner.<br />
<strong>Integration</strong>spolitiken – obligatorisk introduktion<br />
En relativt stor grupp har fått tidsbegränsade uppehållstillstånd.<br />
Med undantag av dessa har alla med<br />
uppehållstillstånd samma rättigheter till socialbidrag,<br />
sjukvård, utbildning och arbete som nederländska<br />
medborgare. Socialbidraget kan emellertid påverkas,<br />
om man inte deltar i det introduktionsprogram<br />
som erbjuds, på samma sätt som socialbidraget kan<br />
påverkas för övriga bidragstagare. Kommunerna<br />
har sedan 1996 laglig rätt att kräva att flyktingar och<br />
andra nyanlända som man misstänker kan komma<br />
att tillhöra de utsattas skara, ska skriva under kontrakt<br />
om att delta i ett obligatoriskt introduktionsprogram.<br />
Man kan sedan 1997 bötfälla de flyktingar<br />
och invandrare som inte deltar i det obligatoriska<br />
programmet, även om de inte uppbär socialbidrag.<br />
Bostadsbrist begränsar valfriheten<br />
Flyktingarna har små möjligheter att själva välja i vilken<br />
kommun de ska bosätta sig, om de inte kan skaffa<br />
sig bostad på egen hand. I praktiken är det få som<br />
klarar det och det blir bosättningskommunen som<br />
har kravet på sig att tillhandahålla en lämplig bostad.<br />
När det gäller boendesegregationen har den holländska<br />
staten gradvis minskat sina insatser, bostadssituationen<br />
är numera främst kommunernas ansvar.<br />
Myndigheterna försöker sprida flyktingarna över<br />
hela landet men en stor andel flyttar innan det gått<br />
fyra månader. Man antar att de flyttar till de stora<br />
städerna. Vissa grupper arbetskraftsinvandrare är<br />
överrepresenterade i de äldre bostadsområdena i<br />
storstäderna och har lägre boendestandard och är<br />
mer trångbodda än majoritetsbefolkningen. Om<br />
detta också gäller flyktingar vet man inte.<br />
Många hinder på arbetsmarknaden<br />
När det gäller de etniska minoriteternas levnadsförhållanden<br />
är det svårt att få aktuella data, då det<br />
sedan andra världskrigets registrering av judar finns<br />
en stor motvilja mot registrering av all etnisk bakgrund<br />
i Nederländerna. Det har länge varit svårt att<br />
ens få uppgifter på hur stora de olika grupperna är.<br />
Det har heller inte gjorts några speciella studier av<br />
levnadsförhållandena bland flyktingar i Nederländerna.<br />
Den offentliga statistiken rörande sysselsättning<br />
och utbildning skiljer inte ut flyktingar och<br />
andra invandrare. Det finns emellertid uppgifter som<br />
tyder på att flyktingar och andra invandrare möter<br />
betydande svårigheter på den nederländska arbetsmarknaden.<br />
De begränsade data som finns antyder en andel<br />
sysselsatta på omkring 44 procent för män och 28<br />
procent för kvinnor. Nederländska inrikesministeriet<br />
meddelar att sysselsättningen efter två år i landet ligger<br />
runt 20 procent och att den med längre vistelsetid<br />
stiger upp mot 50 procent. Motsvarande siffror för<br />
befolkningen som helhet ligger på 74 procent för män<br />
och 45 procent för kvinnor. Detta är siffror från mitten<br />
av nittiotalet och därefter har andelen sysselsatta<br />
vuxit för befolkningen som helhet men krympt för<br />
flyktingarna.<br />
Registrerad arbetslöshet för nederländska män låg<br />
1995 på fem procent, för kvinnor på tio procent. För<br />
»andra nationaliteter« låg den sammanlagda arbets-<br />
224 RAPPORT INTEGRATION <strong>2002</strong>
Change language