Rapport Integration 2002
Rapport Integration 2002
Rapport Integration 2002
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Acceptera första bästa jobb!<br />
Förutsättningen för att få ekonomiskt bistånd och<br />
gratis engelskundervisning är alltså att flyktingarna<br />
följer programmet och accepterar första bästa jobb<br />
de erbjuds. Vid frånvaro förlorar de delar av eller hela<br />
det ekonomiska biståndet och alternativa offentliga<br />
bistånd saknas. Bland de som arbetar med introduktionsprogrammet<br />
är de flesta övertygade om att för<br />
att nå målet måste de förmedla just arbetsmoral. Men<br />
även andra faktorer inverkar, som att alla insatser<br />
samlas på ett ställe, vilket underlättar uppföljning och<br />
ger ökad social kontroll. Det ökar också den samlade<br />
kompetensen hos tjänstemännen, som helst ska vara<br />
fleretnisk.<br />
Förutom den egna arbetsförmedlingen kombinerad<br />
med uppföljning av både arbetsgivarnas och<br />
flyktingarnas behov ordnar LIRS praktiska ting som<br />
barnomsorg och transporter. I det amerikanska samhället<br />
är det ett stort problem för många, att ta sig<br />
från en plats till en annan utan bil. LIRS engagerar<br />
också delar av lokalsamhället i integrationsarbetet,<br />
både det amerikanska och det etniska.<br />
Effektiv introduktionsmodell – katolska USCC<br />
En annan introduktionsmodell prövades av den<br />
stora katolska frivilligorganisationen United States<br />
Catholic Conference, USCC, i ett projekt i Chicago<br />
på åttiotalet. USCC ansvarar för introduktionsarbete<br />
för flyktingar i 119 områden över hela USA. Under<br />
1995 hade USCC ansvaret för att bosätta sammanlagt<br />
24 000 flyktingar. Projektet var ett samarbete mellan<br />
USCC och de federala myndigheterna, dvs. delvis<br />
federalt finansierat.<br />
Målet med projektet var att få nyanlända kvotflyktingar<br />
i jobb snabbast möjligt. Man valde ut drygt<br />
400 personer som skulle ha möjlighet att arbeta, i<br />
åldern 16–64 år, utan allvarliga hälsoproblem och<br />
utan ansvar för barn under 6 år eller beroende familjemedlemmar.<br />
Rekryteringen till projektet skedde<br />
redan i lägren innan ankomsten till USA. Deltagarna<br />
kom från Östeuropa, Mellanöstern och Sydostasien.<br />
Några dagar efter ankomsten mötte var och en<br />
av flyktingarna sin flyktingkonsulent och började<br />
utvecklingen av en individuell plan. Under de första<br />
veckorna gjordes också en hälsokontroll, man<br />
efterforskade nödvändiga dokument och anmälde<br />
deltagarna till språkundervisning, arbetsträning och<br />
workshops. De fick arbetsvägledning både enskilt och<br />
i grupp. Särskild vikt lades vid att flyktingarna deltog<br />
i budgeteringen av de egna utgifterna.<br />
Varannan vecka möttes flyktingkonsulenten och<br />
flyktingen och då gjorde man upp budget för nästa<br />
period. Särskilda jobbskapare engagerades som sökte<br />
upp potentiella arbetsgivare och även höll kontakt<br />
efter anställningsavtal träffats. Varje vecka träffades<br />
flyktingkonsulenten och jobbskaparen så att informationen<br />
om den enskilde flyktingen kunde matchas<br />
med lediga jobb. För att underlätta samarbetet var<br />
dessa båda funktioner placerade i samma lokal.<br />
Om någon inte följde planen fanns sanktionsmöjligheter.<br />
De var flexibla och kunde användas med<br />
varierande styrka beroende på hur allvarligt avbrottet<br />
var. Allmänt fick deltagaren först en varning och<br />
tid att följa upp sina förpliktelser. Om så inte skedde,<br />
drog man tillbaka de pengar som inte var knutna till<br />
löpande utgifter och räkningar. Deltagaren skulle<br />
straffas, inte hans eller hennes familj. För allvarliga<br />
avbrott, t.ex. att neka ta ett arbete, kunde man dra in<br />
allt ekonomiskt bistånd.<br />
Jobb inom sex månader<br />
Resultaten från projektet var goda, 74 procent hade<br />
arbete inom sex månader efter sin ankomst till USA,<br />
17 procent hade flyttat under perioden, blivit sjuka<br />
eller på andra sätt blivit icke »förmedlingsbara«.<br />
Endast 8 procent var arbetssökande men utan jobb.<br />
Arbetslösheten var den här perioden runt 10 procent<br />
i Chicago.<br />
Statistiken visar på variationer mellan etniska<br />
grupper. Bland kambodjanerna hade 88 procent jobb<br />
mot 57 procent av vietnameserna. I övriga grupper<br />
hade mellan 70 och 80 procent arbete. Polackerna var<br />
de som fick jobb snabbast, i genomsnitt inom mindre<br />
än två månader. De flesta jobben var på heltid och låg<br />
under minimilönen. För att undanröja alla incitament<br />
till att inte jobba lämnade programmet bidrag,<br />
om lönen var för låg att leva på. Samtidigt uppmanades<br />
deltagarna att fortsätta utbildningen i engelska<br />
också efter det att de fått arbete.<br />
Frivilliga modellen effektivare än den federala<br />
USCC drev 1990 ett federalt finansierat projekt i jämförelse<br />
med ett federalt organiserat i samma område.<br />
Forskare vid universitetet i San Diego utvärderade<br />
de båda projekten och pekade på att USCC:s projekt<br />
skiljde ut sig vad gällde att alla insatserna var samlade<br />
på en plats, från utbetalning av bidrag till engelskundervisning<br />
och arbetsförmedling. De olika insatserna<br />
erbjöds samtidigt, till skillnad från de offentligt organiserade<br />
insatserna som löpte i olika stadier och baserades<br />
på att deltagarna klarade första stadiet för att gå<br />
vidare till nästa. Språkundervisningen låg först.<br />
USCC:s projekt betonade personlig uppföljning av<br />
varje individ, beslut kunde tas utifrån god kännedom<br />
222 RAPPORT INTEGRATION <strong>2002</strong>
Change language