Rapport Integration 2002

minering när det gäller karriär och befordringsmöjligheter.
Det finns studier som visar att det finns ett
»glastak« när det gäller kvinnors löne- och karriärutveckling,
men inga som har analyserat motsvarande
fenomen när det gäller personer med utländsk bakgrund
(se Hultin och Szulkin, Thoursie, Thoursie och
Arai i SOU 1997:136). På den allra senaste tiden har
det dock kommit några studier som antyder att det
förekommer diskriminering i samband med nedskärningar.
Eftersom dessa inte ingår i de los Reyes och
Wingborg (2002), ger vi här en kort redogörelse av
resultaten.
Regelverket på svensk arbetsmarknad (Lagen om
anställningsskydd) innebär att anställningstiden på
arbetsplatsen skall vara vägledande för vem som
måste sluta när personalstyrkan skärs ned. Denna
övergripande princip kan dock modifieras i överenskommelser
mellan arbetsgivare och fackföreningar,
det vill säga bestämmelsen »sist in – först ut« är
dispositiv. I den mån som principen »sist in – först
ut« tillämpas, drabbas personer med kort anställningstid
hårdast. Utrikes födda har i genomsnitt
kortare arbetstid än inrikes födda, vilket innebär att
de inte skyddas lika starkt av anställningslagarna som
infödda. (Samma nackdel gäller för ungdomar jämfört
med vuxna.) Lagen om anställningsskydd skulle
därför i sig kunna sägas innehålla element av institutionell
diskriminering, eftersom den drabbar vissa
grupper mer än andra.
Catharina Calleman har på uppdrag av Integrationsverket
genomfört en undersökning av hur
anställningslagarna verkat i praktiken. (Integrationsverket
2002b). Underlaget består av intervjuer med
personalansvariga och med fackliga företrädare på
20 arbetsplatser, som alla lämnat varsel om personalnedskärningar
år 2001. Undersökningen visar att lagstiftningen
missgynnar utrikes födda, som förutom
kortare anställningstid i större utsträckning har tillfälliga
anställningar än infödda. Att nedskärningarna
drabbat utrikes födda hårdare än inrikes födda, beror
i första hand på att endast få undantag görs från turordningsreglerna.
Endast i några få fall har diskriminering
kunnat konstateras.
En mer direkt indikation på diskriminering är om
personalnedskärningar drabbar utrikes födda värre än
infödda med samma anställningstid. I en rapport till
Integrationsverket har Mikael Hjerm (2002) gjort en
jämförelse av vilka som förlorade sina arbeten under
den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet.
De grupper som studeras är infödda, utrikes födda
som kom till Sverige redan mellan åren 1968 – 1974
(och som sannolikt är arbetskraftsinvandrare) och
flyktinginvandrare som kom mellan 1987 och 1990.
Jämförelsen gäller personer som hade 5 års respektive
1 års oavbruten anställningstid på samma arbetsställe
i slutet av 1980-talet och deras sysselsättning under
den följande lågkonjunkturen åren 1990 – 1996. För
arbetskraftsinvandrare med 5 års anställningstid sjunker
den fortsatta sysselsättningen i ungefär samma
takt som för infödda. Däremot är skillnaderna stora
mellan infödda och nyanlända flyktinginvandrare
med upp till tre års anställningstid. Studien skiljer
enbart mellan utrikes och inrikes födda och mellan
män och kvinnor. Det är därför möjligt att det kan
ligga andra faktorer bakom resultaten, till exempel
skillnader i ålder, utbildning och i vilken bransch eller
på vilket företag man arbetat. Det går inte heller att se
om de icke-sysselsatta är arbetslösa eller inte.
Arai och Vilhemsson (2002) har studerat samma
problem under ungefär samma tidsperiod. Analysen
avser en halv miljon personer som alla var anställda
1991 och deras risker att vara arbetslösa under lågkonjunkturperioden
1992 – 1995. Den metod som
används gör det möjligt att ta hänsyn till skillnader i
ålder, kön och utbildning, vistelsetid i Sverige, fackföreningstillhörighet
samt till vilken lön man haft
och i vilken bransch och i vilket företag man arbetat.
Jämförelsen gäller personer med 1, 2, 3, 4 och ≥ 5 års
anställningstid på samma arbetsställe, s.k. senioritetsklasser.
Resultaten är entydiga: trots att de har samma
anställningstid har de som är födda utomlands
högre risk att bli arbetslösa än infödda. Det välkända
mönstret med högst arbetslöshetsrisk för dem som är
födda utanför Europa återfinns även här. Detta gäller
även inom varje senioritetsklass, det vill säga mönstret
återkommer vid jämförelser mellan personer med
1 års, med 2 års, med 3 års, med 4 års och med ≥ 5 års
anställning.
Det är möjligt att resultaten kan förklaras av att
utrikes födda har tillfälliga anställningar i större
utsträckning än infödda. Det kan också vara möjligt
att infödda har längre anställningstid än utrikes
födda i senioritetsklassen anställningstid ≥ 5. Vi har
därför beställt ytterligare bearbetningar av datamaterialet
som enbart avser dem som varit anställda i 3
respektive 4 år. 20 Materialet har dessutom bearbetats
för att se om mönstret är detsamma i alla branscher
och för män och kvinnor. De nya bearbetningarna
visar att resultaten ovan inte kan förklaras av att tillfälliga
anställningar kan vara vanligare bland utrikes
födda och inte heller av skillnader i anställningstid
inom senioritetsklassen ≥ 5 års anställning på samma
20 Antagandet är här att de som arbetat på samma arbetsplats
i 3–4 år har fått fast anställning i enlighet med reglerna i
LAS.
arbetsmarknaden 45