Rapport Integration 2002

DIAGRAM 11
Oddskvotsindex, arbetslöshet, olika födelseregionner
och bosättningstider, 1996–2001.
4,6
4,4
4,2
4,0
3,8
3,6
3,4
3,2
3,0
2,8
2,6
2,4
2,2
2,0
1,8
1,6
1,4
1,2
1,0
0,8
Inrikes födda = 1
Bosättningstid
5–9 år
Övriga Norden
Bosättningstid
10–19 år
Övriga EU, USA, Kanada,
Australien, Nya Zeeland
Övriga Europa
Bosättningstid
20– år
Afrika
Asien
Latinamerika
OBS. Ej ifyllda symboler betyder att värdet inte är statistiskt
säkerställt.
KÄLLA: AKU, 4:e kvartalet för respektive år, egna bearbetningar.
i ett europeiskt land utanför EU eller i Latinamerika.
De som har den kortaste bosättningstiden har ungefär
2–3 gånger så höga arbetslöshetsrisker som inrikes
födda. För dem som varit minst 20 år i Sverige är risken
att vara arbetslös ungefär 40 procent högre än för
inrikes födda.
De lägsta arbetslöshetsriskerna har de som är
födda i rika västländer (det vill säga Norden, övriga
EU, USA, Kanada, Australien eller Nya Zeeland). De
som varit i Sverige mellan fem och nio år har ungefär
dubbelt så hög risk att vara arbetslösa som inrikes
födda. Efter 20 år är skillnaden mellan inrikes födda
och dem som är födda i EU, USA, Kanada, Australien
eller Nya Zeeland inte längre statistiskt säkerställda.
För dem som är födda i ett nordiskt land kvarstår en
ökad risk att vara arbetslös på omkring 20 procent.
Sammanfattning
I mitten av 1990-talet sker ett brott i den nästan 30-
åriga trenden av försämrad sysselsättning för utrikes
födda. Denna förbättring har enbart inträffat för
dem som varit ganska kort tid i Sverige (0–10 år)
och är särskilt markant för nyanlända som varit i
Sverige endast i 0–4 år. Det förefaller som om utrikes
födda, som varit kort tid i Sverige, utgör en buffert på
arbetsmarknaden. De sugs in på arbetsmarknaden
under högkonjunktur, men har betydligt sämre chanser
när konjunkturen vänder nedåt. Den allmänna
nedgången i sysselsättning som inträffade år 2002 har
dock berört utrikes och inrikes födda i likvärdiga proportioner
och inte – som i början av 1990-talet – särskilt
drabbat de utrikes födda. Det finns därför vissa
tecken på en hållbar förbättring på arbetsmarknaden
för dem som är födda utomlands.
Trots förbättringen är det fortfarande stora skillnader
i sysselsättning mellan utrikes och inrikes födda.
Skillnaderna i sysselsättning sammanhänger med
hur lång tid de utrikes födda bott i Sverige, ju kortare
bosättningstid i Sverige desto större skillnad. Men
även de som bott i Sverige i 20 år eller längre har lägre
sysselsättning än infödda, omkring sju procentenheter
år 2002. För dem som varit i Sverige upp till fyra
år är skillnaderna mycket stora: sysselsättningen är
nästan 25 procentenheter lägre för utrikes födda män
och drygt 35 procentenheter lägre för utrikes födda
kvinnor.
Avståndet mellan utrikes och inrikes födda ökar
betydligt när vi jämför personer med samma utbildningsnivå,
ålder och civilstånd. Innebörden av detta
är att de som är födda utomlands har en gynnsam
utbildningsnivå och åldersstruktur, men att dessa fördelar
inte ger samma avkastning på arbetsmarknaden
för utrikes födda som för infödda.
Arbetsmarknaden sorterar även de utrikes födda
efter födelseregion. Oavsett bosättningstid i Sverige,
ålder, utbildning och civilstånd, kommer de som är
födda i rika västländer alltid överst och de som är
födda i Afrika, Asien eller Europa utanför EU alltid
längst ned. De som är födda i Latinamerika intar en
mellanposition, där nyanlända har ungefär samma
låga sysselsättningstal som de som är födda i Afrika,
Asien eller Europa utanför EU, medan de som varit
lång tid i Sverige har samma sysselsättningstal som
personer från rika västländer.
Arbetslösheten visar ett liknande mönster som sysselsättningen,
men med omvända förtecken: utrikes
födda har högre arbetslöshet än infödda. Oavsett
födelseregion gäller att arbetslösheten är högst för
dem som varit kort tid i Sverige. Oavsett hur lång
tid de varit i Sverige har de som är födda i Afrika
och Asien högre arbetslöshet än dem som är födda i
andra länder.
arbetsmarknaden 37