Rapport Integration 2002

svenska språket. Anledningen till ändringen var kravet
på anpassning till EG-direktiv. Sverige kan inte
ha en bestämmelse i skollagen som i praktiken får en
diskriminerande effekt enligt propositionen.
I Utbildningsutskottets betänkande 1999/2000:
UbU5 står att »Utskottet har erfarit att den nuvarande
lydelsen kan tolkas som att en lärare med utländsk
bakgrund skall behärska svenska språket på samma
nivå som en lärare med svenska som modersmål. Det
är, enligt både regeringens och utskottets uppfattning,
inte rimligt och det motverkar en önskvärd ökning av
andelen lärare med invandrarbakgrund i skolan.«
Höga krav på vårdsvenska
Socialstyrelsens krav på svenskkunskaper för invandrade
läkare, apotekare och sjuksköterskor bedöms
av många som alltför höga och orealistiska. Många
invandrade med yrken inom vårdområdet fastnar på
vägen och tvingas försörja sig via okvalificerade jobb
eller socialbidrag samtidigt som det finns stora behov
av kvalificerad arbetskraft inom vårdsektorn. Flera
landsting importerar utländska läkare från länder
inom EU. De behöver inte passera detta höga hinder
som den vanliga utbildningen i vårdsvenska utgör.
Kraven för att få svensk legitimation grundas i en
ambition att säkra kvaliteten. Men många invandrade
läkare, som inte kommer från EU-länder, har kunnat
se hur kollegor från länder inom EU snabbutbildats,
medan de själva tvingas passera först vanliga sfi för
att sedan gå vidare i en omfattande universitetsutbildning
i sjukvårdssvenska med språktest som av
kritiker betecknats som otidsenligt och på alltför hög
nivå. Socialstyrelsen har efter kritiken beslutat att se
över språkprovet och undersöka om kraven är för
högt ställda eller om det är pedagogiken som brister.
Sammanfattning
Värdering, eller validering, är svår att göra, tar lång
tid och blir därför många gånger meningslös. Samtidigt
är det något som efterfrågas. Både vad gäller
formella examina och utbildningar och yrkeserfarenheter.
Projekt pågår i flera kommuner och vi återkommer
till dem i kommande kapitel.
När det gäller kompletteringsutbildningar har
dessa länge efterfrågats. När de väl kommer till stånd
har det varit på grund av en bristsituation på den
svenska arbetsmarknaden inte utifrån behov hos de
nyanlända invandrarna. De får därmed inte möjlighet
att konkurrera på lika villkor med infödd arbetskraft.
Kraven på komplettering av tidigare utbildningar och
yrkeserfarenheter tycks enligt de utvärderingar vi sett
ställas högt.
Det är svårt att värja sig mot en känsla av att både
etnocentrism och misstro präglar utbildningsansvariga
svenska myndigheter och institutioner. Särskilt
riktad mot dem som kommer från världen utanför
Nordamerika och Västeuropa – på invandrade från
EU-området ställs ju t.ex. inte samma krav som på
övriga.
I ett samhälle, där lärandet ska vara »livslångt«, och
invånarna beredda att börja nya yrkeskarriärer, är det
viktigt med effektiva och relevanta kompletteringsutbildningar.
För en god introduktion för flyktingar
och andra invandrade är det nödvändigt.
Vi lämnar området vuxenutbildning och validering
för en annan del av introduktionen, som länge varit
osynlig – introduktionen av barn och ungdomar.
Introduktion av flyktingbarn
och ungdomar
Enligt integrationspolitikens mål ska även flyktingbarn
och ungdomar erbjudas individuellt anpassade
introduktionsprogram. I vilken uträckning detta
sker är tämligen okänt eftersom uppföljningar och
utvärderingar sällan eller aldrig tagit upp barnens och
ungdomarnas situation. Den individuella handlingsplanen
ska i alla fall, när det gäller barn, utformas tillsammans
med vårdnadshavaren. Planen ska utgå från
det enskilda barnets behov och förutsättningar.
Den integrationspolitiska propositionen (Prop.
1997/98:16) betonade att man särskilt måste uppmärksamma
behoven hos ungdomar som inte längre
är skolpliktiga. De ungdomar som kommit hit som
flyktingar och tonåringar kan riskera att drabbas hårt
av migrationen. Många har bristfällig skolgång, krig
och oroligheter kan rent av ha gjort skolgång omöjlig.
Familjen kan ha tvingats fly flera gånger eller hålla sig
gömd.
För att kunna konkurrera på arbetsmarknaden
i Sverige krävs oftast minst gymnasieutbildning.
Många av dessa ungdomar hinner inte ta igen det
de förlorat i grundskolan och hänvisas på grund av
otillräckliga betyg till gymnasieskolans individuella
program. Frågan är om de individuella programmen
klarar att tillgodose ungdomarnas behov av kompletterande
och stödjande insatser. Här tar vi upp själva
introduktionen, mer om barns och ungdomars villkor
presenteras i delarna om Skolan och Arbetsmarknaden.
introduktion av flyktingar 177