Rapport Integration 2002

lösheten på 27 procent för både män och kvinnor. Det
Nederländska flyktingrådet säger sig ha ett intrycket
av att bosnierna haft lättare att få jobb än andra, dels
beroende på vad de kallar »kulturell närhet« dels på
att många bosnier har hög och relevant utbildning.
På flyktingrådet anser man inte att diskriminering
på grund av hudfärg är en förklaring till högre
arbetslöshet och lägre förvärvsintensitet, eftersom
invandrade från kolonierna har en något bättre
arbetsmarknadssituation än andra invandrargrupper
med ljusare hudfärg.
Utbildning med förhinder
Integrationspolitiken har heller inte varit särskilt
framgångsrik när det gäller utbildningen, vilket
många framhåller som ett allvarligt problem. En
stor andel med minoritetsbakgrund slutar skolan på
relativt låg nivå och går inte vidare med utbildningen.
Försök att ge extra resurser till skolor med hög andel
elever med minoritetsbakgrund har inte gett resultat.
Opinioner i mottagningssamhället.
Utbredd rasism och främlingsfientlighet
En attitydundersökning som gjordes 1997 visar att
en fjärdedel av de tillfrågade inte vill ha personer
med en »annan ras« till grannar, en tredjedel ansåg
att regeringen bör prioritera infödda nederländare i
bostadspolitiken, siffror som uppges vara oförändrade
sedan 1975. Utredarnas informanter menade att
nederländarna håller på att bli allt mindre positiva till
invandrare än tidigare.
Det relativt stora antal nederländare som röstade
på invandrarkritiska Pim Fortuyns lista i valet 2002
antyder, liksom nuvarande regeringskoalitionens
ansträngningar att dämpa invandringen, också att
opinionen förändrats i negativ riktning. I Nederländerna
har man sedan 1971 haft partier med rasistiska
uppfattningar. Opinionsundersökningar bland
ungdomar visar också att främlingsfientligheten och
rasismen är tämligen utbredd.
Det finns flera organisationer som arbetar mot
rasism och 1994 inrättade man Equal Treatment
Commission och antog en lag som är en utvidgning
av jämställdhetslagen och som förbjuder särbehandling
på grund av kön, sexuell läggning, ras och nationalitet.
Statligt ansvar för introduktionen
Staten har ansvaret för mottagandet och utplacering
av flyktingar. Centrala myndigheter bestämmer innehållet
i och finansierar de introduktionsprogram som
flyktingar och andra invandrare erbjuds i kommunerna.
Efter utplacering i kommunerna hör flyktingoch
invandrarfrågorna hemma i respektive samhällssektor,
som för övriga invånare. Det praktiska arbetet
med att placera ut flyktingarna hör hemma under
ett självständigt organ under Justitiedepartementet. I
övrigt är det Inrikesdepartementet, som svarar politiskt
för bosättningspolitiken. De har också ansvaret
för kontakten med kommunernas centralförbund
och för att informationen fungerar mellan de inblandade
myndigheterna.
Kommunerna skyldiga ta emot flyktingar
Regionmyndigheterna har ett övergripande ansvar
för bosättningsplanerna. Kommunerna har skyldighet
att varje år ta emot flyktingar i relation till antalet
invånare. Kommunerna ser till att det finns bostad
och att integrationspolitiken förverkligas genom
introduktionsprogrammen.
Som vi redan nämnt ändrades lagen 1997 så att
kommunerna fick möjlighet att bötfälla invandrare,
som vägrar delta i introduktionsprogrammen. De
som får socialbidrag måste delta. Bakgrunden till
det ökade inslaget av tvång är målsättningen att fler
bland de invandrade ska bli ekonomiskt självförsörjande.
Andelen som deltar i programmen har tidigare
varit nere i 20–30 procent. Tvångsinslagen har väckt
kraftig kritik bland enskilda forskare och de frivilligorganisationer,
som är inblandade i introduktionen.
De menar att skärpningen snarast motiveras av de allt
starkare högerextrema krafterna i opinionen och inte
av bristande motivation hos de invandrade.
Målet egenförsörjning
Målsättningen med introduktionsprogrammen är
att man genom språkundervisning och vägledning
ska bistå nyanlända att så snart som möjligt klara
sig på egen hand. En investering i nyanlända ska
hindra framväxten av nya grupper med undermåliga
levnadsförhållanden. Programmen ska fungera så att
de snabbast möjligt leder till vidare utbildning eller
yrkesaktivitet.
Det är det kommunala invandrarkontoret, som
genom en eller flera intervjuer, värderar om nyanlända
ska delta i ett introduktionsprogram. Det som
den nyanlände och invandrarkontoret kommer fram
till bekräftas skriftligt, om möjligt både på nederländska
och den nyanländes modersmål. Om den
nyanlände mottar socialbidrag blir avtalet ett introduktionskontrakt.
Introduktionsexamen
Introduktionsprogrammet ska innefatta 500 timmars
undervisning i nederländska, samhällskunskap
introduktion av flyktingar 225