"Aldrig skall du komma vid mig, ty jag bär på fingret en vig<strong>se</strong>lring som icke dumen en annan har givit mig.""Sigfrid är gift med min syster, och jag är din make nu. Vad kan du mera begära?Vad vill du av mig, om du icke vill låta mig älska dig?""Jag kan ej älska dig förrän min make är död, ty först då är han ej längre min.""Är din mening att jag skulle dräpa min svåger, min fosterbror, utan vars hjälpdetta land och vårt folk vore prisgivet åter åt hunnernas godtycke och diktatur?""Atles hunner skall komma ändå, ty han råkar att vara min broder och kännermin olycka.""Vad är din olycka?""Att jag fortfarande älskar min Sigfrid, som svikit mig, och därför skall han talivet av Sigfrid, för att jag har bett honom om det.""Kan människan sjunka så djupt att han kan offra vad som helst för sådan kvinnaav kärlek till henne, den djuriska mänskliga varel<strong>se</strong>n? Skall då mitt lands och mittfolks höga välstånd och dess goda han<strong>del</strong>sförbin<strong>del</strong><strong>se</strong>r med rika världsmakten Rombliva intet för ett ensamt kärlekskrankt hämndlystet fruntimmers skull? Är det,Borghild, din mening?""Du skall själv få <strong>se</strong> att din fosterbror älskar mig mera än Gudrun fortfarande.""Om det är sant skall jag mörda er bägge.""Då skall Atle hämnas på hela ditt rike för min skull.""Är han så gemen, att han kan tjäna sådan moralbankrutt syster?""Han själv är moralbankrutt genom sin väldiga makt. Ty det vet du väl, attmakten blott korrumperar. Och därför skall mäktiga Rom gå åt fanders såsmåningom, medan vi vilda och fria germaner skall bli världens mest dominerandefolk.""Fan må ta dig om jag icke älskar dig, ljuva demoniska hustru.""Dock älskar mig Sigfrid långt mera än du.""Aldrig skall du gå hem med en sådan intrig att jag skulle ta livet av honom. Dåstupar jag hellre för Atle.""Och om jag ger dig denna ring?""Vad är det för en ring? Ingenting är folk mera vidskepliga om än den ringen.Vad är det för märkvärdigt med den?""Jo, med den kan man göra guld.""Och det tror du? Och hur vet du det? Demonstrera! Jag tror blott mitt öga."Då tog Borghild en vanlig sten i sin hand och berörde den med gyllne ringen, och<strong>se</strong>! Genast blev stenen guld."Det är omöjligt!" stammade Gunnar. "Är det ringens ytterst förskräckliga makt?Varför var Sigfrid aldrig då rik?""Därför att han var okunnig om ringens makt.""Och hur visste du om detta själv?""Det var en gammal man som besökte mig och som berättade sagan om ringen.En enögd och långskäggig pilgrim var han som märkvärdigt väl kände till allt omden blinde och vettlö<strong>se</strong> Sigfrid vars hela vett låg i hans svärd. Och han sade till mig,att den ringen med säkerhet skulle i evig tid vara all världen till enbart förbannel<strong>se</strong>,om ej en kvinna fick ringen av Sigfrid. Blott kärleken var mera mäktig än ringen, ochendast med kärlek så kunde den ringens fördärvliga ve och förbannel<strong>se</strong>omintetgöras. Och han trodde jag kunde vara rätt kvinna åt Sigfrid och avlockahonom den ringen.Jag blev Sigfrids kvinna, men ej fick jag ringen därför. Dock var det blott för minskull som han gav åt Gudrun sin ring. Det var blott för att hämnas på dig, för att jaghade vänslats med dig, ty det kunde hans svartsjuka ej härda ut med.""Då älskar med andra ord Sigfrid och du än varandra.""Du sade det."99
"Men Gudrun älskar min fosterbror mera än du gjorde. Du gifte dig med denspjuvern allenast för ringen, men det var av kärlek till Sigfrid som hon gav digringen.""Nej, det skedde blott för att vålla mig harm. Gudrun sade, när hon gav migringen, att hon icke längre behövde den, eftersom hon genom sin runda mage nufullkomligt säker var på Sigfrids kärlek och trohet.""Det här är en rätt komplicerad <strong>historia</strong>. Men säg, är det sant att din bror tänkervålla oss ofärd?""Det skall du få <strong>se</strong>.""Är det sant att min svåger än älskar dig mera än jag?""Det skall du själv få <strong>se</strong>.""För att rädda min systers okränkbara ära och rentvå min egen från ryktet avhanrej, så måste det då bli duell mellan honom och mig, och jag skall då till varje pris<strong>se</strong>gra, och Atle skall på sådant sätt då bli tillräckligt tillfredsställd.""Så må det bliva.""Är detta då verkligen din egen vilja?""Må ni själva visa vem av er som älskar mig mera, och må jag för alltid därpåvara hans.""Gudrun skiter du i?""Ja, det gör jag. Jag är varken gift eller släkt med den vackert okunnigaoskulden."9. Krigsförklaring"Sigfrid, kung Atle, min svåger, vår Borghilds bror utmanar oss, ty han an<strong>se</strong>r attvi två har burit oss skändligen åt när vi gift dig med Gudrun och Borghild med mig,fastän hon var din hustru. Han stormar emot oss med sina otaliga hunnskaror därföroch hotar att helt ö<strong>del</strong>ägga Europa. För att rätt må skipas, och för attblodsutgjutel<strong>se</strong>rna må bli minimala, så bör vi två raskt göra något åt saken.Nu har Borghild för mig förkunnat, att du alltjämt älskar min fru som din hustruemedan du fått unga Gudrun att ge henne ringen. Säg, är detta sant?""Du vet väl att jag alltid har älskat din syster men kan ej förneka att jag ävenalltid har älskat din Borghild, som en gång var min och det innan jag kände dinsyster.""Nu har Borghild vidare lovat att hon aldrig skall älska mig förrän du icke ärhennes man längre, och hon förfäktar att du förblir hennes man så länge du är i livet.Nu älskar jag Borghild och kan icke avstå ifrån henne. Jag måste få älska henne.Förstår du vart jag nu vill komma?""Du menar, att en av oss två måste dö?""Det är just vad jag menar. En av oss är tvungen att offras för staten och folket, tyom du är död skall den blodige Atle därmed vara nöjd och <strong>se</strong> sin systeråterupprättad. Om jag åter dör blir du däremot Borghilds gemål en gång till, ochdärmed skall ock Atle helt visst vara nöjd. Vad som händer med Gudrun i så fallbekymrar sig ingen om om icke du, men din Borghild skall nog icke i så fall tåla enmedhustru.""Men om jag offrar mig självmant så slipper vi slåss, och då slipper du stupa.""Kan du vara så abnormt ä<strong>del</strong>?""Jag trotsar härmed Atles härsmakt allena. Må var och en som önskar följa miggöra så. Jag skall helt frivilligt kämpa till döds för att göra min hunniske svågertillfreds.""Vågar du ställa upp vid hans sida?" Så frågade Borghild sin man.100
- Page 2 and 3:
Gotisk Historia, del Vav John Bede(
- Page 4 and 5:
avvaktade vad gubben Cato så skull
- Page 6 and 7:
sin styvson så visade hon ingen h
- Page 8 and 9:
skulle offentligen brännas på bå
- Page 10 and 11:
vara på väg mot Jerusalem, där G
- Page 12 and 13:
alans och naturskicklighet. Men nä
- Page 14 and 15:
"Konung! Förvisso är ni värd att
- Page 16 and 17:
"Jag kan kanske rekonstruera den. J
- Page 18 and 19:
Här borde vi sluta vår krönika,
- Page 20 and 21:
Det bör nämnas att hon var långt
- Page 22 and 23:
"Vi har bara sagt sanningen och gjo
- Page 24 and 25:
Som väl var kom örnen till Herber
- Page 26 and 27:
näset, men där fick de veta att d
- Page 28 and 29:
ara belåten och nöjd över det at
- Page 30 and 31:
ärelöse och helt värdelöse och
- Page 32 and 33:
deprimerande tunga beklämmande sv
- Page 34 and 35:
komma! Det är ju nu redan två må
- Page 36 and 37:
"Det är icke hans skepp.""Alltså
- Page 38 and 39:
Men vilken idiot var ej Tristan som
- Page 40 and 41:
Isolde sköt Herbert ifrån sig och
- Page 42 and 43:
hade börjat att spöka där. När
- Page 44 and 45:
hantverkarkunnighet närmade sig pe
- Page 46 and 47:
Jag är hårt uppfostrad till att f
- Page 48 and 49:
"Hur kan du hjälpa mig?""Genom att
- Page 50 and 51: tron och sin makt genom svek, avund
- Page 52 and 53: Men hur det nu var så gick tiden,
- Page 54 and 55: honom närmast, som var samme knekt
- Page 56 and 57: "Jag är Volund från skogarna.""Se
- Page 58 and 59: åt honom. Det är en juvelbesatt k
- Page 60 and 61: 5. Kung NidingEn dag var Eivor, den
- Page 62 and 63: "Mig synes, att Volund ej helt kan
- Page 64 and 65: "Är allt detta sant som jag upplev
- Page 66: även vill vara ärlig. Jag erkänn
- Page 69 and 70: "Det har han och jag kommit fram ti
- Page 71 and 72: Vilgots saga.1. Vilgot VargNär Vil
- Page 73 and 74: "Det synes mig att allas vilja att
- Page 75 and 76: skröt värre än den som förr skr
- Page 77 and 78: "Vill du hellre leva?""Ej så läng
- Page 79 and 80: Men medan så ringen gav upphov til
- Page 81 and 82: 6. Vilgots arvDen älskade Vilgot J
- Page 83 and 84: "Men varför? Vad är det egentlige
- Page 85 and 86: "Jägarn var mycket hemlighetsfull
- Page 87 and 88: "Han är världens nog skönaste po
- Page 89 and 90: Men jägaren dog inte genast. Han b
- Page 91 and 92: Och han tog Regins svärd, och han
- Page 93 and 94: "Ni är unge Sigfrid, den tappre oc
- Page 95 and 96: "Om du vill förskingra den? Aldrig
- Page 97 and 98: 7. Kvartetten"Är detta min Borghil
- Page 99: 'Kära Borghild, jag vill icke ha b
- Page 103 and 104: gallskrika, var de dök upp låg en
- Page 105 and 106: mördarfanatikerna hade nu hela lan
- Page 107 and 108: "Det skall trots allt bli mig ett n
- Page 109 and 110: När Jarlsborgen brann var han en a
- Page 111: Appendix: Konungalängd och släktt