Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

åt honom. Det är en juvelbesatt kungsvagn med hästar och kusk och allt som därtillhör. De två hästarnas ben äro sådana att de kan röra sig, och så drar hästarna vagnen,om prinsen blott drager i hästarna. Är denna leksak ej vacker?""Den kunde förtjusa en vuxen.""Giv leksaken åt lille prinsen. Jag hoppas att därvid ha vunnit hans hjärta."Ej prinsen blott men hela kungafamiljen förtjusades av den med kärlek och rikfantasi fabricerade vagnen. Och prinsen kom själv ut till krymplingens holme ochbad att få flera så präktiga leksaker. Och Volund sade ej nej, och snart fick prinsenofta helt ensam besöka den sällsamme smeden, och smeden uppmuntradekronprinsens tillgivenhet och intresse för honom och lät honom till och med någongång ge honom hjälp och ett handtag i arbetet. Och unge kunglige gossen, denbarnslige om livets ondska ej kunnige ljust gyllenlockige pojken, den glade naiveokonstlade och oförstörde kungsättlingen, lärde sig snart tycka om och att ty sig tillsmeden och omfatta honom med kärlek. Kort sagt: smeden gjorde det nästan för bra.Pojken kom snart till ön på besök utan lov, eftersom hans föräldrar förbjödhonom fara till ön mer än en gång var fjortonde dag och ej utan eskort, och oskyldigegossen klart ville se smeden mer ofta än så. Smeden själv insåg att det gick nästan förlångt, ty han började själv fatta klar sympati för den ärlige gossen.Så hjälpsam var gossen vid blästen, och så intresserad av smedens utförligaarbete var han, som om han själv ville bli smed. Han beundrade guldsmedensutsökta arbeten och den otroliga minutiösa ordentlighet och precision som hanständigt presterade i sitt gudomliga arbete. Och varje gång prinsen kom dit fick hannågot med sig av smeden tillbaka: en leksak, ett käril, en bägare, en grann juvel ellerring eller något fint smycke. Och utan att han kunde göra det minsta åt saken sågsmeden hur kär pojken blev honom."Är det då enbart för hämndens skull och av beräkning som jag lockar hitkungens ende son och skämmer bort honom? Är det blott för att igenom denoskulden komma åt kungafamiljen som jag gör den gossen så tillgiven mig? Ja, detvar det ursprungligen, och ur den synpunkten är det minsann infernaliskt av mig attså utnyttja gossen och så odla hos honom tillgivenheten för mig, blott med det ondasyftet att göra den oskulden till instrumentet för min grova hämnd. Men nu älskarjag gossen. Jag tycker mer om honom än vad han tycker om mig, och det är icke litet,och hur gärna skonade jag icke honom!Men jag har en plikt som bedrövligt nog jag måste uppfylla. Svek jag min pliktvore jag icke värd mer för framtiden och för historien och världen än vilkenbetydelselös usel människoflugskit som helst. Jag är tvungen att göra min plikt,genomföra min hämnd och med våld skipa rättvisa, hur det än bjuder mig mot ochvad offer det än måste kräva. Jag får icke svika min plikt, ty då sveke jag Gud ochmitt öde och världens historia."Och en dag var Volund ovanligt noggrann med att kungens arvprins vid sinnästa påhälsning strängt skulle hålla det hemligt för alla och ej låta någon få veta omsaken. Den godtrogne gossen var helt i hans våld. Volund hade för oskulden avslöjatallt: Eivors svek, hennes förräderi, överfallet och stölden av hans allra dyraste svärd,den orättvisa domen och operationen av hans båda ben, som för alltid betydde att dealdrig mer kunde användas. Kronprinsen hade ock av själva Eivor fått höra en del:hennes dåliga samvete för Volunds öde och ytterst orättvisa dom hade hon ej förmåtthålla inne med, utan hon hade beklagat sig för lille bror och bekänt hur hon plågadesav dåligt samvete för smedens skull, som ju alls icke kränkt henne, utan det hade honfrivilligt låtit en annan och långt mindre ädel man göra. På så sätt kom kronprinsenatt övertygas om guldsmedens oskuld och ta hans parti. Och det gick så långt attVolund lyckades att övertala sin unge vän att stjäla kostbara svärdet från slottet ochsmuggla det ut till dess ägare smeden på ön. Detta skulle nu göras en morgon i ottanså tidigt att alla ännu skulle sova och solen ej än skulle synas. Och det allra viktigaste57