Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"Det skall trots allt bli mig ett nöje.""Så dunkelt du talar.""Det gör jag för det att jag känner dig."Då förstod Gunnar än mindre.Hon förde sin broder till hans egen kungliga sängkammare."Är det här som de vistas?""Gå in och se efter."Då öppnade Gunnar försiktigt och ljudlöst den rikt dekoreradesängkammardörren. Som vanligt var sängkammaren det bäst eldade rummet iborgen: en ljuvlig och underbar värme slog mot honom inifrån rummet. Ett dunkeltsken från blott ett talgljus vid sängen gav stämning åt rummet. Men det som mestslog an på Gunnar var ljudet från sängen. Han kände igen alltför tydligt dessknakanden och kombinerade flåsningar. Men nu var det icke han som stod förhälften av dessa sinnliga stönanden av bitterljuvaste välbehag. Det slog hans väsen ibrand.Han smög fullkomligt ljudlöst till sängen. Där låg nakne Sigfrid med sin och medhans nakna hustru i rymliga sängen med värmande björnfäll skönt över sig. Översängstolpen låg Sigfrids svärd med dess skida i bältet. Knappt var Gunnar medvetenom vad han gjorde när han instinktivt drog ut svärdet ur skidan."Väl visste min syster att släppa mig in till dem just i rätt ögonblick," tänkte denprövade konungen medan han ljudlöst och osynligt närmade sig dessa två som allthårdare stönade. Konungens äckel och vrede var skriande. Han höjde svärdet. Detblixtrade till just när det nakna parets akt nådde berusningens klimax. De avbrötsmitt i sin extas när den var som tacknämligast. Såsom en högaffel går genom hö skardet skarpaste vapnet i världen igenom två människokroppar på bråkdelen av ensekund. Gunnar stack svärdet rakt i sin fosterbrors rygg, och det gick genom hjärtatoch in genom bröstet på Borghild och rätt genom hjärtat på henne och satte sigslutligt i sängbottnen. De hann knappt känna att de mötte döden.Och i samma ögonblick hördes ohyggliga härskrin och orosskrin runtom ochinifrån borgen. Med ens hade Atle nu börjat att sätta jarlsborgen i brand. Den beskötsöverallt med tjärinsmorda pilar som före avlossningen förts till en fackla. Medavundsvärd träffsäkerhet sköts nu dessa eldförande pilar i varje glugg, i varje fönsteroch mot varje träverk i borgen.Nu kom Gudrun in till sin broder."Har du gjort din plikt?""Ja, det har jag.""De sätter nu borgen i brand.""Ja. Det är ju nu afton och den tredje dagen.""Vad tänker du göra?""Ta på mig mitt straff. Jag skall dö här med min fru och fosterbror, som jag harmördat i helig och rättmätig vrede. Men nu när det hela är gjort är min vrede sombortblåst, och jag känner ånger och saknad blott. Ingenting har jag att leva för nu.Men du har Sigfrids barn. Fly med barnet och ge dig till Atle och hälsa från mig. Hanskall ge dig ett hem och ta vänligt emot dig.""Jag följer mitt barn mot dess framtid och säkerhet. Men om jag ej hade barnet såskulle jag dö här med dig och min make."Så sade hon och gick ur rummet för att hämta barnet. Hon kom snart tillbakamed barnet för att bjuda brodern farväl."Skall du dö här apatisk och likgiltig för allting annat?""Jag vill sitta stilla här och lugnt betrakta min maka och broder. De är ju såvackra."De var sannerligen så oerhört vackra där de låg tillsammans berövade livet i sittallra ljuvaste ögonblick och i sin död fromt beblandande blod med varandra, som när106