Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

När Jarlsborgen brann var han en av dem som följde Gudrun till livet och dödenhos Atle. Hon sade ej att han var fadern till konungen utan att han var familjens bardoch trubadur. Och emedan en sådan var ofarlig för politiken lät Atle den gamlebehålla sitt liv och förbli trubadur hos sin matmor och dotter.Men när Gudruns dotter dog, mördad av svartsjuka friare för att hon ej ville giftasig med dem, tog Gudrun det slaget så hårt att hon sedan ej mer var tillräknelig. Atleoch hela hans hus var då utrotat redan, och för att ej själv bli från vettet så lämnadeHelmer sin dotter och drog ut på vandringsfärd ensam med harpan. Mest sjöng hanom hjältarna Sigfrid och Gunnar och deras gemålers ohyggliga öden, och den sångentyckte folk bäst om, ty det sjöng han med sådan inlevelse som om han varit med omdet själv.På sin vandringsfärd kom han till Lunaborg eller som det även kalladesLunabäck, var unga Aslög var drottning och ogift. Så fängslades hon av hans sångeratt hon kunde lyssna på dem hela natten. Så goda förtroliga vänner blev de att kungHelmer till slut djärvdes avslöja vem han egentligen var. Aslög svarade då:"Med en gång när ni kom och begynte att sjunga förstod jag att ni måste själv haupplevat alltsammans. Och Sigfrid och Borghild var mina föräldrar. Att ni är kungHelmer och fader till Gunnar och Gudrun förklarar alltsammans. Men hur gick detsedan för Gudrun?""Hon lever nu ensam och vansinnig i tröstlöst elände. Aldrig mer får jag mindotter tillbaka. Jag lämnade henne för att hon ej längre var mäktig att ge mig mittdagliga bröd och för att slippa bli som hon vansinnig av hennes sorg och elände.""Min styvfar, så önskar jag kalla er, ni fascinerar mig, och ert liv lockar mig. Säg,får jag följa med er på er fortsatta vandringsstråt?""Men ni är drottning!""Jag lämnar min krona och makt åt plebejerna. Jag bryr mig föga om ställningoch maktpolitik. Hellre följer jag er och lär mig något om vardagslivet ochmänskorna.""Ni har en gudalik stämma. Med den rösten kan ni väl sjunga?""Jag älskar att sjunga.""Så var då min röst. Ty min egen är gammal och utsliten. Jag är nu åttio årgammal och orkar ej sjunga så grant mer som förr. Men om ni lär er sångerna ochvackert sjunger dem medan jag spelar, så skall vi nog väl göra lycka och klara oss."Och så kom de överens. Samma natt klädde Aslög sig fattig och smög med sinfars svärfar ut ur sin borg för att lämna sitt rike och ämbete, ansvar och framtid. Ochhon visste väl att hon ej skulle ångra det någonsin.15. AslögHon blev hans stöd på hans ålderdom och hans livs hösts stora ljusa välsignelse.Tack vare henne så orkade han leva tio år till. Under de tio åren såg de hela världen.De vandrade kring runt i hela Germanien och sedan till Gallien och söderut. Honlärde sig både grekernas språk och latinet, så att även dessa folk kunde förståNordens sagor. De vandrade till och med ner till Egypten och stannade länge ijudarnas land, men där dog gamle Helmer. Han var nittiotre år då och mycket mättoch belåten med livet. Han önskade ej något ytterligare.Själv var hon nu känd och berömd och var överallt inbjuden att leva gratis ochsjunga de sällsamma sångerna om Nordens konungar. Hon trivdes väl med dejudiska skriftlärde och lärde särskilt väl känna en man som var Saulus. När han såmed ens konverterade lärde hon ock känna urkristendomen men kände ej längreigen sin vän Saulus när han blev fanatisk på det nya sättet. När Petrus och hansedermera begav sig till Rom hjälpte hon dem dock och gav dem goda kontakter.108