Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

Hon vistades då nära hovet men tog avstånd därifrån när Claudius mördades ochNero utropades. Och hon träffade gärna den ganska vemodige Seneca och var avsamma uppfattning som han:"Rom är förutbestämt åt en ond och bråd undergång genom sin egen makabrahistoria och sina blodiga grymma tyranner, som inleddes i och med Sulla. Med Sullablev hänsynslösheten och omänskligheten, förhävelsen och egoismen, detlegitimerade mänskoföraktet och statskorruptionen Roms härskare, och dennagudlösa härskare kan ej bestå lika länge som vettets försyn. Den är dömd att förgås,och den nya allt underminerande och underjordiska kristna så kallade religionen äricke tillräcklig att ersätta Roms alla synder. Den kristna tron håller ej, ty den är svag,eftersom Kristus endast var människa, och den mer universella Gudshängivnajudiska läran kan aldrig få någon betydande ställning i någon nation som är mäktig iväster, ty den är för god. Ingen maktpolitik kan besegras av någon god religion utanatt den politiska stormakten lämnar ett stort svart hemskt tomrum och vacuumhålefter sig som icke religionen kan fylla."Hon lämnade Rom innan Neros excesser hann närma sig henne, och hon slapp fåse gamle Seneca dö och Rom brinna. Hon vandrade norrut, och ju mera onda nyheterhon hörde från Rom, desto längre bort därifrån reste hon.Hon for nu över ett hav för att skåda ett land som hon icke känt förut. Det var detstormhärjade regniga England, men där även kände man av Roms skandaler, så honövergav även England. I stället begav hon sig över till Irland. Det var ett jungfruligtoch gott land, som ej var det ringaste nedsmutsat av maktens pest, och där trivdeshon väl. Hon blev bofast där och levde där tills hon dog.Hennes hem låg vid fagra sjön Neagh. Alla människor vördade och respekteradehenne, ty hon hade mycket att säga, berätta och lära åt andra. Det sägs, att frånhennes tid börjar den irländska stora civilisationen och höga kulturen, som nådde sinkulmen tre sekler därefter. Hon var det som lärde irländarna att spela harpa, enkonst som de snart slog ut hela den övriga världen i.När hon var gammal var hon ännu vacker. Hon var ännu jungfru och ansågssom helig. En morgon då mitt under midsommar steg hon med solen upp och gick uttill sin balkong och betraktade sjön, som nu solen gick upp över, och då upplät honsin mun för att, enligt legenden, uttrycka sitt livs sista önskan och bön:"Måtte detta land bli till ett föregångsland för all världen i frihet och frid, toleransoch kultur, teologisk hängivelse, visdom och strävan och materiell anspråkslöshet,politiskt förnuft, maktlös neutralitet och välsignad miljövård. Må här alltid Gud ochnaturen förbli respekterade, vördade, älskade, helgade och väl bevarade av ofanatiskoch liberal religion. Måtte detta land aldrig bli dumt infekterat av löjliga religiösaförbannade hårklyverier och vansinniga meningsskiljaktigheter. Må mänskorna häralltid älska varandra helt fria från avund och ond ambitiös fanatism. Må de veta idenna nation att det bara finns en Gud, att alla är lika för honom, och att endast ettting i denna värld lönar sig: att vi som människor älskar varandra. Allt annat ärfåfängt och leder åt fanders. Må denna nation alltid vara behärskad av maktlösafriden och som sådan vara ett fruktbart föregångsexempel för hela den övrigavärlden, ty endast i friden finns vettet."Så menade den gamla kloka av alla högt vördade grå profetissan, och kort därpådog hon. Men Irland är fromt än idag.Slut.109