Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"Min grymma familj, mina grymma föräldrar, min gräslige fader och minablodtörstiga syskon. De är alla fallna för maktens fördärvliga frestelser och skyr ejnågra som helst medel för att få mera makt. De ville lömskt gifta bort mig med ensom jag absolut ej ville ha. Därför flydde jag paniskt till skogs, och här ligger jag nu,blodig, hungrig och frusen. Ack, hjälp mig, om du är en hederlig man som ej vill göramig något illa.""Jag har aldrig gjort någon illa och vill aldrig göra min nästa för när. Jag är nogmera rädd för dig än vad du själv är för mig, ty man har en gång spått mig, attendast en kvinna var mäktig att göra mig illa, och du är en kvinna. Jag skall dock,emedan mitt samvete manar mig därtill, försöka att hjälpa dig så länge du ej gör mignågot illa. Men säg mig först: vad är ditt namn?""Jag är Eivor. Vad heter du själv?""Jag är Volund. Är du alltjämt jagad?""Nej, de har nog givit upp jakten och anser mig vara förlorad. De gav nog uppjakten på mig i det ögonblick då jag själv sjönk ned i vanmakt och gav upp allt hopp.Om du hjälper mig har du därmed räddat livet på mig.""Jag kan se att du icke är vilken ung jungfru som helst. Du bär äkta och kostbarasmycken på händerna, halsen och armarna, och dina drag vittnar klart om förnämtblod i ådrorna. Varifrån är din familj?""Ifrån öster från Uppsala.""Vad gör de här långt i väster?""De ville som sagt gifta bort mig, och den som de för sina maktsyftens skull villebinda mig vid var den mäktige fursten vid Viken.""Den unge tyrannen?""Just han.""Får jag fråga: vem är då din far?" Volund frågade detta försiktigt som om hanvar rädd för att få sina aningar alltför besannade, vilket han också strax fick."Min far är konung Niding i Uppsala."'"Niding! Den ökände falske ohygglige och infernaliske skurkusurpatorn! Om duär hans dotter och har flytt från honom, så hedrar det dig.""Vill du hjälpa mig?""Ja. Därtill tvingar mig samvetet, ty du är en stackars kvinna i nöd, och den mansom ej hjälper den kvinna i nöd som han möter är en nedrig niding. Det vill jag ejvara. Du skall bo hos mig, och jag skall icke göra dig illa. Dock anar jag att du skallbli mitt fördärv. Men det struntar jag i. Om blott mitt ömma samvete tillfredsställsstruntar jag i vad som må bliva följderna av att det tillfredsställs."Och han tog hem Eivor till sig och skötte om henne tills hon var helt återställdefter strapatserna. Hon trivdes bra hos den flitige smeden och hantverkaren ochskötte väl om hans hushåll. Han fick nu se för första gången i livet sitt hem någotstädat, iordningställt, putsat och rent. Aldrig förr hade han haft det snyggt, men detblev det nu genom prinsessans försorg. Och han fäste sig alltmer vid henne, och detrivdes bättre och bättre tillsammans.2. RingenTill slut en dag hade han fattat ett så stort förtroende för henne, att han blev djärvnog att öppna sig för henne och sjunga ut. Detta dristade han sig att avslöja förhenne:"Eivor, du ödmjuka dygdiga jungfru, nu har du så länge så väl skött om mittstackars hem, att jag vågar att fatta förtroende för dig och öppna mig för dig. Jag villfrån och med denna stund vara ärlig mot dig och ej gömma för dig något av vad jagtänker om dig. Hör nu en misogyn misantrops livs bekännelse.44