Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"Ni är unge Sigfrid, den tappre och ljuse och oemotståndlige.""Ja. Vem är ni?""Jag är Borghild, den sista i Nifelhem, den enda av dem som ej ville dö. Allaövriga har begått självmord.""Då skall du ej dö.""Hur skall jag överleva?""Om du icke skall överleva skall jag dö med dig.""Du skall leva.""Då skall du ock leva." Han steg åter upp på sin häst. "Kom med mig upp påhästen.""Framför eller bakom?""Framför."Och hon följde hans råd. Hela borgen var övertänd."Antingen dör vi nu eller skall vi sedan brinna för resten av livet av varmare eld,"sade Borghild."Vad menar du månne med det?""Har du ej varit kär?""Jag vet ej ännu något om vad kvinnan är.""Det är bäst att du lär, när du har henne när, vilket du nu har här. Skall vi dö ellerbrinna?""Vi brinner och dör."Och han sporrade hästen och störtade ut i det flammande eldhavet. Hästen fickskena på instinkt. Den störtade rätt genom flammorna och sedan ut över murkrönetvar de allt högre och mer uppåtgående flammorna rasade som störst och vildast ochhetast. De störtade där utför var borgen stupade brant ner i floden. Och burna påhästen flög de genom luften ett tjugotal meter och kraschade ner i den iskalla floden ihårda kaskader av vatten. Men de överlevde och lyckades om än rätt stela ta sig upppå stranden, och hästen hann före dem. Där blev de mottagna av Sigfrids härskara,och alla hurrade.Men floden var icke kall nog att släcka den eld som förtärde den borgen, ty ävenom Hemborgen brann ned och slocknade slocknade elden ej i Borghilds hjärta, ty denvar för het.6. GudrunSåsom Sigfrid tills nu hade varit beryktad och fruktad, så blev nu det sällsammaparet beryktat och fruktat, ty hon var i allt som en man. Även hon red i brynja ochrustning och lagade åt sig en likadan ståtlig bevingad grann hjälm som den Sigfridvar mer än berömd för. De samlade ständigt omkring sig en allt fruktansvärdare,större och grannare skara, som framför allt blev alla romares skräck, ty där romarefanns blev de plundrade och ytterst trängda av Sigfrid och Borghild och derasokuvliga oövervinnliga granna men fasliga härskaror.De hade såsom sitt högkvarter en vacker ö i en flod inte långt ifrån Hemborgen,Nifelhem, som aldrig mer kunde bli en förtryckarborg. Deras ö låg i nuvarandeTrave på just samma ställe där senare en mycket grann och betydelsefull handelsstadvuxit fram. De blev tvungna att bilda ett hem när det visade sig att fru Borghild, denfruktade blodiga stridbara alltför berömda och ökända sköldmön, var havande. Dåmåste hon stanna hemma ett tag, men det kunde ej Sigfrid. Han kallades till ett krigösterut med ett vilt främmande folk som där plötsligt dykt upp och som hansbundsförvanter vid Jarlsborg begärt att få hjälp emot. Detta vilt främmandekrigarfolk kallades hunner.92