Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

7. Kvartetten"Är detta min Borghild, min förra fru, redan så god och intim mot en annan, motGunnar, som skrattar med henne och trivs så väl hos henne? Har hon då av honomuppmanats att glömma bort mig och vara mot mig tolerant, så att jag bliver gift medhans syster? Kan Borghild gå med på det? Så intim är hon med Gunnar att allt tyderklart på den saken.""Så är det då sant. Sigfrid umgås med Gudrun och älskar den slynan, somfaktiskt är vacker. Hon är mera kvinnlig och mjuk, mera skygg och behaglig, mermoderlig, varm och intagande än den manhaftiga Borghild, den kalla och fräcka, dentuffa och hårda, den aldrig behagliga. Nå, då skall jag ta min hämnd. Jag skall ge migåt Gunnar och så göra honom till verktyg för hämnden. Jag skall blott välsigna minförra mans äktenskap om han välsignar mitt eget med Gunnar. Och samtidigt skallmin bror Atle i minsta detalj informeras och rådas, så att han gör slut på min intet ontanande andre mans hela familj. Ve dig, Sigfrid, för att du så mycket som alls kundeblänga åt en annan kvinna än mig, fastän jag noga varnade dig! En gift kvinnasrättmätiga vrede är fruktansvärd!""Intet tycks Borghild ha mot att min syster blir maka till Sigfrid, menmärkvärdigt är det att hon ständigt mer och mer tyr sig till mig. Jag förstår ickekvinnan. Visst är hon oändligt charmerande och fascinerande, och gärna gjorde jaghenne till hustru om både hon själv och min fosterbror önskar det, men det ärsällsamt. Visst älskar jag henne, men hela vår kärlekskvartett känns ha fastnat i ettkarusellhjul som bara går fortare runt och som vi ej kan slippa ifrån. Är det kanskeinledningen till en ond cirkel vi hamnat i? Jag kan i så fall ej bryta den. Nu redankänner jag mig icke helt utan samvetskval vanmäktig. Borghild och Sigfrid, vadtänker ni båda egentligen på? Det får jag aldrig veta. Jag vet bara att ödet tydligt ochklart vill att Sigfrid och Gudrun skall gifta sig liksom jag själv skall bli Borghildsgemål. Men vad är ödets syfte?""Jag älskar min make. Det finns ingen ädlare vackrare herre i världen. Han ärmin idol och min gud, och jag är världens sällaste jungfru som är gift med honom.Och ett säkert tecken har han givit mig på sin kärlek: på bröllopsnattsmorgonen gavhan mig denna otroliga skimrande gullring, som han alltid hittills har burit och somsägs ha förlänat honom hans seger och lycka i livet. Han har givit mig sitt livsdyraste skatt utom svärdet, och då är jag säker på att han minsann älskar mig.Men hans förra gemål skrämmer slag på mig. Hon är så mörk i sin blick, och jagtycker ej om att min bror har fått henne. Nu måste vi leva och härska tillsammans vifyra i detta Jarlsborg, och jag tror att det blir en orolig kvartett och att Borghild i såfall blir den som skall stå för all oro.""Ej älskar jag Gunnar. Jag leker blott med honom och driver gäck med hansdumhet. Han anar ej ugglor i mossen, och det är mitt livs enda glädje att småningomdriva den narren till mer och mer vanvett och åtrå och ostillad lusta. Jag älskar att sehonom olyckligt tafatt se upp i mitt ansikte med en så ömkansvärd min att man tyckshöra frågan: 'Vem är du egentligen?' Det skall han däremot aldrig få veta förrän jaghar helt spelat ut honom och han själv inser sin roll som en bricka i dethänsynslösaste spelet i världen: det bittra och tragiska spelet om kärleken. Ve mig,att jag föll för Sigfrid och för någon man alls i livet! Det blev min oändliga gruvligaplågsamma bittra olidliga eviga olycka!""Borghild tycks inte ens märka att jag har gett Gudrun min ring. Eller spelar honbara teater? I avsikt att skada och såra min förra fru längst in i själen gav jag Gudrunringen, som Borghild en gång bad mig om och ej fick. Varför ville jag då såraBorghild? Blott för att jag ej kunde uthärda med att se henne tillsammans medGunnar. Visst älskar min fosterbror henne med synnerligt rörande trohet och ömhet,men han är ej värd henne, och det vet Borghild mer väl än en annan och lider hon av.96