Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"Ja, det låg ingenting brottsligt i ert sätt att prata.""Jag vill även tacka dig för dina insatser. Om du ej varit på plats som min värstaförföljare och plågoande, så hade jag nog aldrig sluppit till slottet. Du sparkade inmig, och det är jag dig innerligen och för alltid tacksam för.""Asch, det var inget. Det var bara roligt att få hjälpa till i den sällsammaoskyldiga komedin.""Som har en så olycklig och hemsk tragedi såsom bakgrund omkring sig.""Det har varje sann komedi. Det finns ej en rejäl komedi som ej är en tragikomedi,liksom det icke finns någon sann tragedi som ej är något kryddad medhumor.""Det borde ej du utan jag hava sagt.""Du får säga det även om det dig behagar.""Nej, jag skall i stället en annan gång uttala någonting bättre än du."Och de två goda vännerna nalkades byn Göteborg, som blott var en totaltintetsägande by såsom alla de andra. Blott minnena skilde den byn från var annanby, men de minnena togs mycket torftigt om hand.Och i denna by stannade Tristan, ty där blev han hemskt melankolisk. Han drackväldigt mycket och greps i sin fylla av övermod. Ruset påverkade honom att fattabeslutet att vända tillbaka till Viken. "Jag måste få träffa Isolde. Jag måste få älskamin fru ännu en gång om hon så är min egen syster. Vi kan icke träffas blott för attförställa oss, tala i gåtor och kuva vår kärlek och dölja den bakom en isridå. Det är ejkärlek att umgås på det sättet. Hon måste veta att jag älskar henne till döds!Isolde! Blott därför är vår vackra kärlek omöjlig: den är så gudomlig ochmänsklig, så ljuv och så sann och så varm. Därför måste den tragiskt gå under. Ty alltvad som sant och gudomligt och vackert är måste gå under, ty sådana är dessamänniskor, att de ej tål något vackert, gudomligt och sant. Sådan är denna världen,att all rätt och sanning, all gudom och mänsklighet, skönhet och ärlighet måsteförgöras och utrotas, korsfästas, våldtagas, tillintetgöras och mördas. Ty mänskornaär icke värda Guds härlighet, skönhet, medlidande, sanning och rätt. De tål ej någotövernaturligt och utomvardagligt. Allt som icke överensstämmer medmaterialismens förskräckliga rättslösa gråa osinnliga gudlösa falska och fulaomänskliga verklighet måste den gudlösa rättslösa bittra och grå verklighetenbekämpa till döds. De skall döda oss, älskade, för vår okuvliga eviga kärleks ochvänskapsbands skull, ty vår kärlek är alltför gudomlig och vacker för världen. Den ärej av världen, och världen kan ej tåla något som ej är av världen. Så ond ochfördärvlig och usel och ful och förbannad är världen."Men Herbert var ovillig till att på nytt följa med till Isolde. Dock följde han medmen med ej optimistiska aningar. Utan att tröttas försökte han ständigt och fromtövertala sin vän till att icke begå någon dårskap, men Tristan var envis och ville pånytt se Isolde och tala med henne naturligt och öppet och utan förklädnad."Du utmanar konungen!" menade Herbert. "Du gör hela landet till dinoförsonlige fiende!""Konungen kan jag ej utmana mer än jag redan har gjort, och det landet kan ej blimin fiende mer än vad det redan är. Tag det lugnt! Jag har ingenting mer att förlora.""Jo, en sak har du att förlora, och det är ditt liv. Du skall dö om du träffar Isoldepå nytt. Du är galen om du ännu envisas med att begära och åstunda henne. Detkallar man hybris i ädlare länder."Då lät sig den kärleksanfäktade tyglas och gav sig. Han blev övertalad och vändeom hem till sin hustru Isolde i söder, och resan dit gick utan värre strapatser. Deåterkom som de oskyldiga rena och menlösa pilgrimer som de rest ut såsom, och deblev väldigt väl mottagna hemma. Emellertid märkte Isolde dock snart att denhemvände maken var lika sorgmodig och tungsint och dyster som förr.Pilgrimsfärden mot norr hade ej botat honom från det för hans omgivning så30