Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"Vi har bara sagt sanningen och gjort vår plikt. Vi har bara gjort det som vitrodde var rätt. Vi har bara fått gamle Merlins profetia att gå i uppfyllelse. EnligtMerlin kunde ni och blott ni rädda världen från sönderfall och deklinering, förfalloch ruin. Ni kan rädda vår värld. Vill ni neka att göra det?""Hur skulle jag rädda världen?""Ni har kraft, humör, energi och visioner. Ni är klok och ädel och rättfram ochhar god moral och etik. Ni vet vad som är orätt och rätt. Ni är orädd och uthållig,tålmodig, klarsynt och rättfram. Ni har vad som får en att bli populär. Ni är kungligoch nobel. Man kan icke annat än älska er.""Makten fördärvar och skulle ej tveka att även fördärva det goda i mig.""Men om ni ej lät kröna er skulle förfallet i landet få fortsätta. Denna fördärvligaupplösning, som nu har pågått allt sedan kung Hamlets olyckliga död, skulle spridasig, fortsätta och snart medföra en mörk tid av tygellöshet, barbari, anarki ochelände. Och skulle ni uppleva det med gott samvete?"Nu var kung Arthurs son tveksam. Han insåg sitt ansvar. Men just då var en avprelaterna dum nog att ta till ett avgörande argument, som den präststackarn självtrodde att utan vidare skulle få Tristan att mottaga kronan. Den dumsnuten yttrade:"Och om du nekade, vad ägde du då att vända tillbaka till? Vad har du mera föralternativ? Vad är den grymma fria naturen? Man klarar sig icke i längden allena motden. Och vad äger du mera? En hustru? Hon är ju din syster. Du kan aldrig mer älskahenne."Nu yttrade somliga präster ett varnande "sschy", men den töntige klantskallenfortsatte:"Icke kan någon bror älska sin syster. Det är ju en skändlighet!"Äntligen lyckades nu de förnuftiga prästerna nedtysta den stackars pratmakaren,men det var nu för sent. Skadan var redan gjord. Tristan jäste av upprördhet."Och ni skall kallas Guds heliga präster, som tar till ett så ruttet medel somutpressning för att till varje pris få en lakej på er tron som är snäll och bekväm ochsom gör vad ni vill? Om ni gottar er i det förfärliga, att ni har avslöjat mig och minmaka som broder och syster, är ni Herrens fiender och ej hans tjänare. Ni har förstörtför mig min äktenskapliga lycka, och så säger ni sedan: 'Din äktenskapliga lycka ärändå förstörd. Då kan du lika gärna nu bli vår lakej.' Jo, jag tackar! Sätt upp på ertron då en docka, och sätt på hans huvud en krona, så har ni en konung så god somjag själv skulle bli under dessa nu stinkande omständigheter! Låt Sverige ruttna dåunder er hierarki, ty det synes ju nu alltför tydligt, att all landets ruttenhet, sjukdom,förfall och upplösning blott kommer av er höga nobla moral! Mina herrar, jag ber eratt draga åt fanders!"Nu blev alla prästerna upprörda och mycket till sig. En del trodde de kundelugna den upprörde konungen, men det var redan för sent. Tristan hade gått ut ifrånrådet. En av de mer erfarna prästerna, som lugnt ej rest sig, förklarade för alla demsom var till sig:"Besinna er, och ta det lugnt! Vi ser aldrig den kungsörnen mera. Vi har skrämtiväg honom."Och det var sanningen. Tristan var borta och skulle ej någonsin mer få seUppsala.Utanför rådssalen mötte han Herbert, och denne tilltalade honom:"Du dåre! Vad red du så bryskt från Isolde för? Hur kunde du icke ens bjuda dinegen hustru farväl? Vad är det för en osund och odräglig maktlystenhet? Just ensådan sak hoppades jag aldrig träffa på hos den jag trodde var min sanne vän.""Det är jag som bör förebrå dig och ej tvärtom. Hur kunde du lämna Isoldeallena? Vem skall nu försörja och trösta min syster när du även övergett henne?""Vad kallar du henne din syster för? Ni är ju makar! Har maken ej det störstaansvaret över sin maka?"21