Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

sin styvson så visade hon ingen häpnad. Hon fortsatte blott med sitt arbete att flätakransar och slog ned sin blick medan hon glättigt och helt okonventionellt sade:"Är det ej ett ganska milt och behagligt lugnt väder idag?" Tristan teg, ty hanhäpnade. "Solen är ej särskilt varm, men den håller dock kylan på avstånd." Nu bröthan sin tystnad burdust."Jag har ej kommit hem efter trenne års frånvaro för att få höra att vädret just ärsom envar själv kan se att det är.""Skall jag hälsa dig välkommen hem då?"Nu störtade Tristan till henne och föll ner på knä strax invid hennes klänning."Din röst är så ytlig och innehållslös. Har du ej något hjärta att tala med längre?Är du ej Isolde? Är jag icke Tristan? Hur kan då Isolde så tala till Tristan?""Du tycks inte veta att jag är din faders och konungs gemål.""Men vart har då din själ tagit vägen?""Du är blott min styvson.""Men kanske din broder.""Så står det i sagorna blott.""Vad har hänt dig här medan jag har varit utomlands?""Varför begav du dig?""Det vet du själv.""Var min kärlek dig så outhärdlig?""Jag skådar en tår i ditt öga. Nu känner jag åter igen min Isolde.""Du känner mig ej, Tristan. Jag är en främling för dig.""Lika litet som jag är en främling för dig. Aldrig har jag stått närmare dig. Aldrighar du stått närmare mig.""Du har aldrig lärt känna mig.""Men bättre än någon annan.""Nej. Konungen känner mig bättre.""Vad menar du?""Du har ej älskat mig, Tristan. Din fader har älskat mig.""Jungfru, vad säger du?""Jag är ej jungfru. Jag är kungens hustru.""Har han då...""Det har han.""O ve!""Var ej ledsen. Det skedde helt enligt naturen. Allt är som sig bör. Allt är som detskall vara. Jag är kungens hustru, och konungen älskar mig.""Konungen ligger med dig, men jag älskar dig! Konungen äger din kropp, menjag äger din själ! Vilken kärlek står högre?""Om du ändå talat så innan du reste.""Jag var förr en fegling. Nu offrar jag allt för min älskade och för min kärlek. Jagoffrar min konung, min fader, mitt land och min ära. Min kärlek allenast är sann.Allting annat är lögn.""Men den kärleken skall bli till allas ruin.""Men det blir världens vackraste och mest omhuldade sköna ruin. Den ruinenblir evig, och evigt förblir den vår världs allra skönaste fagra ruin.""Skall vi då våga älska varandra?""Javisst! Vi är tvungna till det.""O, min Tristan!" Hon omslöt och famnade om honom."Allt skall vi offra för kärlekens skull. Det har jag nu bestämt.""Vi skall älska varandra.""För evigt.""Men dö mycket unga.""För kärlekens evighets skull."5