Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

gallskrika, var de dök upp låg en man död i diket, i fyra år spred de en ohyggligskräck i allt landet. Och alltid tog dessa män livet av fel folk, ty hunnerna var icketillgängliga. De dök upp och försvann utan att någon anade hur, och de kåpkläddamördarna fruktades därför snart mera än hunnerna. Kåporna mördade allt som blottluktade utländskt och främlingskap. Romare, ryssar, armenier, egyptier, zigenare,perser och samer, allt annat folk mördades utom de rätta: de gåtfulla hunnerna, Atlesohyggliga gastar.En annan princip följde Gunnar. Han trodde sig ha genomskådathunnhärskarens trolldom och var icke rädd för hans makt. Därför tog han sig före attspåra och följa den mystiske Atle i spåren. Han kom under den jakten med sinavänner allt längre mot söder och upp i Karpaterna, där de fick kämpa med snö ochlaviner och andra besvärliga vinterstrapatser. Och någonstans i dessa berg iSylvanien försvann Gunnar i denna jakt på sin hustrus trollkunnige gäckande bror,och med honom försvann alla som hade följt honom.Fastän det ej fanns en hunn kvar i landet, så fortsatte kåpklädda mördarna medsina värv. Sigfrid kunde ej stoppa dem. De blev allt fler och begynte att organiserasig. Själva förfäktade de att de var Sigfrids utvalda kårer och trognaste följesmän,men Sigfrid kände dem ej. Och de såg som sin uppgift och som sitt livs mening attfullfölja kampen mot främmande raser och inslag i folket. Snart drog de omkring iförband, och snart bar alla samma kostym: hemska kåpor som dolde dess bärarebakom en mask av anonymitet. Och de kom endast skräck, ve och fasa, elände,massaker och orättvis onödig blodig ond bråd död åstad. Och de menade sigeffektivt göra slut på allt folk som ej var deras eget folk.Gunnar kom aldrig till rätta, och många var de som allvarligen varnade Sigfridför att följa Gunnars exempel och spåra kung Atle i bergen."Den nidingen får ingen tag i om ej för att själv bli en niding. Den trollkarlen Atleär ondskan själv, och han gör alla som kommer till honom till sådana onda odödligaandar som lever på dödligt folks blod som han själv är. Och ta dig i akt, så attGunnar ej själv en dag kommer och sätter sin tand i ditt kött för att suga ditt blod ochförgifta dig med evig odödlig ondska, så att även du blir en sådan."Så varnade dvärgarna honom i bergen, och han återvände därför hem från krigetallena och utan sin fosterbror Gunnar, ty trolldom och ondska var områden som hanej var riktigt hemma på och som han därför ej gärna beträdde.11. Försvaret"Var är min man Gunnar?" Det var Borghilds första ord när Sigfrid hälsadesvälkommen hem av sin hustru. Det var väl bekant hur det gräsliga utdragna krigetgått till och förlorats."Det vet ingen," svarade Sigfrid.Men Borghild som ensam var långt mera farlig än Borghild med Gunnar inärheten, och Sigfrid drogs obönhörligt till sin förra hustru. Han skildrade noga hurkriget gått till."Men vi såg aldrig Atle, och hans myriader av krigare var som fantomer somtycktes få liv genom att dricka döendes blod, och ju mera vi slog dem och nedgjordedem, desto fler tycktes de endast bli. Vad är din broder Atle egentligen för någotväsen?""Tro mig: han har ej ännu hämnats min oförrätt. Ännu är du Gudruns make, entrolös fördömd bigamist, som förskjutit din första och enda lagenliga maka. Så längehon lever förskjuten i vanära skall Atles vrede och hämnd lura överallt på dig. Sålänge du nobbar mig hotar han dig, och du skall aldrig se honom förrän du dör.102