Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

märkte norrmännen att på den kärnelittruppen bet varken stål, eld eller sten, och närdet låg ett tusental stupade norrmän i gräset och icke en Vilgotman började de småttatt misströsta. Håkan Jarl lät då förkunna från sin palissad:"Det är nog! Vi är er underdåniga! Ni är vår överman! Norge är ert! Ni är juosårbara och oövervinneliga!""Det är riktigt, vasall, men du måste ock öppna din borg för oss så att vi får tagaden i besittning för evärdlig framtid!""Jag kastar till er alla nycklar jag har!"Och så tågade Vilgots män in, och för dem böjde sig envar norrman i stoftet. Mennär kvällen sen var och aftonvard med öl och mjöd var ordentligt intagen med räntaoch sydmännen drog sig tillbaka, blev de skamligt lömskt överfallna av knektar ochtillfångatagna varenda en djävel, och de kunde ingenting göra. Så talade Vilgot:"Slikt kallar jag förräderi och falt svek utan ära!" Så svarade Håkan:"Du må gärna kalla det vad helst du vill. För mig är det en åtgärd av nöden.""Så endast kan jarlsborgsmän fällas: med lögn, svek och list och moralbankrutt.""Det skall ej världen få veta.""Vad menar du därmed?""Att ni alla snarast skall expedieras. Ej någonsin skall någon veta att ni tjugofyramän segrade över en hel norsk armé."Och de bands med järnkedjor till händer och fötter av en feg förrädisk ochomänsklig övermakt för att den följande morgonen avrättas en efter en.4. Vilgots avrättningUnder natten samtalade Vilgot med sina kamrater. Han sade:"Om jag kommer ur denna klämma och hem till Jarlsborg svär jag heligt attaldrig bli någon tyrann. Mitt folk skall vara fritt, och ej någon skall ha någon rätt attbestämma och enväldigt rå över dem. Det är min högsta önskan, att jag finge grundaett rike där mänskan för evigt fick lov att med fröjd vara fri och bestämma fritt översig själv. Jarlsborg skulle dess huvudstad vara, och riket och folket blev möjligenvendernas land längs med floden. Vi har utgjort kärnan i ett mycket duktigt ocharbetsamt folk. Vi har arbetat för allas bästa, byggt världens förnämsta och säkrasteskepp och gett länder och städer och folk lag och ordning till godo allenast. Mitt livshögsta och sista vilja, det vore att detta mitt folk vore fritt för all tid utan någontyrann eller härskare över sig någonsin."Så sade Vilgot, och hans tjugotre följeslagare lade de orden på minnet.Och morgonen kom. Fegt blev en efter en av de tappra framförda av fyra kanaljeroch fegisar, som lät de dödsdömda ha fjättrar på intill slutet. Man började avrättadem medelst avskiljning med svärd av huvudet från sköna livsöverflödande rikaenergiska kroppen.Den förste avrättades. Håkan Jarl såg bistert på. Och den andre och tredje fickhuvudet avhuggna. Men när den fjärde kom fram sporde Håkan den dömde:"Hur finner du döden?""Nog värdig mig själv men ej dig."Härvid blev Håkan vred och lät människan dö.Även följande man sporde Håkan den frågan. Han fick då till svar:"Alltid levde jag rent, och jag dör lika rent, men det gör icke somliga andra."Han blev även halshuggen.Den sjätte var djärv nog att svara:"Vi lever i evighet, men ditt namn, Håkan, skall dö eller leva vanärat i evighet."Han blev ock mördad. Och under dödsdomarnas verkställan blev Håkan Jarlalltmer tankfull. Han sporde den sjunde:75