Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

Men hur det nu var så gick tiden, och medan den gick så begynte den håglöseVolund allt mer och mer vänja sig vid att hans fånge var borta. Så småningombörjade vildmarkskonstnären att återgå till det spartanska och fattiga, fria och sundanaturliv, som han hade levat tills Eivor kom in i hans liv. Han blev åter god vän mednaturen och lärde sig åter att umgås med Anden och delta i vädrets fantastiska påhittoch påverka dem. Han blev åter en skogssjäl och började snart även återgå till sittbetydande arbete. En sak allenast förföljde och plågade honom beständigt. Hankunde ej glömma sin ring, sitt livs digraste ansträngning, och alltför väl var hanmedveten om att han aldrig på nytt skulle kunna frambringa en likadan ring.3. OskarDet var aderton månader efter att Eivor försvunnit. Han tänkte ej mycket påhenne men ofta på ringen. Så finner han plötsligt en morgon att han har besök. Närhan vaknar ur sömnen bryskt väckt och bestört ser han trenne helt främmande karlari hålan, och en av dem håller ett svärd mot hans strupe. Den uslingen är det somväckt honom, och det allvarligt väl siktade svärd som den uslingen håller i ärVolunds eget. Och Volund är öm i sin sida av sparken han fått som har väckt honom.Främlingen som håller hans eget svärd mot dess ägares strupe framväser påfräckaste, lömskaste och ondskefullaste vis:"Nu är din timma slagen, herr mästersmed Volund, ty nu har vi äntligen funnitdig! Res på dig och dra på hosorna och någon fäll, ty en lång resa väntar dig.""Vilka är ni och vad vill ni?""Vi har blivit utsända hit för att hämta dig till konung Niding i öster. Han önskaratt tala med dig.""Om vad då?""Om affärer. Han är ju dig skyldig för att du tog hand om och underhöll hansväna dotter, den fagra mön Eivor.""Det gjorde jag gratis. Han är icke skyldig mig något.""Det gjorde du gratis minsann! Och han är icke skyldig dig något! Men är icke duskyldig Eivor vad du tog ifrån henne?""Vad tog väl jag ifrån henne?""Tog du icke lämpligt nog mödomen från henne?""Jag kom ej någonsin vid henne."'"Jaså, minsann! Han förnekar sin skuld! Nå, förnekar du även att du här medvåld höll den menlösa fången en rätt så lång tid?""Det förnekar jag inte.""Och varför plär någon man hålla ett fruntimmer hos sig om ej för att utnyttjahenne? Din sak är rätt svag om du erkänner att du med våld här höll kvar henne.Men du får föra din talan hos konungen. Han vill nu rannsaka dig, och du har ingetval utom att följa med. Du får lämna ditt arbete här, dina skatter och hela ditt friaartistiska liv.""Jag tog aldrig ett grand ifrån Eivor, men hon bestal mig på det dyrbaraste somjag ägde.""Var det då din oskuld? Ha-ha! Ha-ha-ha!" Alla knektarna skrattade med."Jag förstår ej ert sinne för humor. Jag följer ej med er. Men hälsa er konung ochsäg att jag aldrig så mycket som såg Eivors kvinnliga utvärtes tecken ens.""Då såg du inte ens hennes mustascher! Ha-ha! Ha-ha-ha!" Alla knektarnaskrattade med."Gå nu ut härifrån och låt mig vara ensam i fred. Och om du, knekt, som gärnatycks skämta, trots allt är en ärliger man, ger du mig genast åter mitt svärd."51