Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

Så rodde hon bort ifrån holmen. Hon kände sig lycklig och lätt om sitt hjärta,som om hon just fullgjort en tyngande plikt. Även vädret var vackert och varmt.Vattnets krusade vågor bjöd ej båten motstånd. Och ringen, den glänste än på hennesfinger, som tecken på att Volund faktiskt och oåterkalleligt älskade henne.6. VolundOch under den vecka som följde inträffade intet av vikt, men så följde den aftondå Oskar i hemlighet uppsökte Volund på ön. Det var efter ett åskväder. Luften varalldeles frisk, klar och ren, och den slocknande himlen var upprörd av splittrademörkblåa moln. Oskar sade:"Min herre, jag har ett problem.""Har du det? Varför kallar du mig för din herre, när du när som helst kan slå neroch ihjäl mig?""Du är nog den siste jag skulle slå ner. Hellre dräpte jag Uppsalas konung.""Du dräper nog både din Uppsalakonung och mig, men om det blir i en personeller i två vet jag icke. Men vad är problemet?""Det är ett moraliskt problem. Om du hade en son och din svärfader dräpte densonen, vad skulle du då ta dig till?""Dräpa svärfadern.""Även om han vore din egen herre och konung?""I synnerhet då, ty en man som tar livet av sin egen dotterson är föga konungsligoch knappast värd att få bära en konungakrona. Men detta problem är väl blottteoretiskt?""Nej, faktiskt.""Med andra ord: du är det som skändat Eivor?""Hon ville det själv.""Vad är det som du säger? Vad är denna falska prinsessa för slinka?""Och nu när du känner till sanningen: skulle du ändå framhärda i din fällda domöver konungen som tagit livet av sitt enda barnbarn?""Det finns knappast några förmildrande omständigheter, i synnerhet sommannen genom att dräpa sitt barnbarn blott önskade åsamka svärsonen ont.""Du har avkunnat sakligt en opartisk dom, eftersom du ej visste vem det var dudömde. Må domen därför gå i uppfyllelse."Och det var Oskars ärende till smeden Volund den natten. Men när Oskar i Marsoch Jupiters sken rodde bort ifrån holmen stod Volund orörlig på stranden kvarensam och såg efter vännen och tänkte med bitterhet:"Aldrig mer vill jag se Eivor."Den följande dagen uppsökte den frejdade bågskytten den dummenidingakungen. Han stod inför Niding, hans drottning och Eivor och sade:"Herr konung, en opartisk domare har dömt dig skyldig till mord på dindotterson. Vad har du att säga till ditt försvar?""Oskar," svarade Niding, "det anstår min bågskytt ej att vara fräck. Med vad rättförebrår du din konung och herre, som du alltid tjänat så troget?""Du frågar mig med vilken rätt? Vet du då ej vad rätt är, barnmördare, eftersomdu måste fråga?""Du har ärligt trätt fram inför mig och inför mitt hov för att öppet behandla ensärskilt för mig obehaglig och brännande fråga. Din ärlighet skall bli belönad: jagskall icke genast bevisa min skuld med att be min till vrede mot dig väckta livvakt påfläcken av daga ta dig. Icke heller skall jag bedja någon person här i salen avlägsnasig. Öppet har frågan förts fram inför staten, och öppet skall den bli behandlad, ty jag64