Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"Du vore ej här, och du vore ej alls intresserad i saken, om du icke själv trodderingen var magisk."Nu var Odin tyst en minut. Sedan ställde han frågan:"Vem är du egentligen?""Ej arme jägarens mördare, men jag var just hågad att ställa den samma frågantill dig.""Om det verkligen var just den ringen som fanns i den gäddans buk är minmission och min uppgift förfelad.""Då är du ej jägarens mördare.""Nej.""Du kan lita på mig. Jag vet säkert att ringen var det som utlöste det faktiskamordet på jägaren, ty inget annat är tänkbart, ty så god och människovänlig varjägaren. Endast en sådan skatt kunde en man ha dräpt den gode mannen blott för attfå äga. Men vi måste finna den mördaren.""För ringens skull eller rättvisans?"Dvärgen blev tyst."Du vill själv ha den ringen, din snikne babian! Du får jaga den mördaren ensam.Min uppgift är uppfylld. Jag har gjort det lilla jag kunde. Jag sökte och fann blott attVolunds ätt utslocknad var.""Säg, vad gjorde du här?""Det har du icke något att göra med. Men hur vet du då så säkert att jägaren hadefått ringen? Såg du kanske på?"Dvärgens ögon begynte att lysa av en argan list."Jag är kanske trots allt gode jägarens mördare?""Det tror jag säkert." Så sade han torrt. "Din förbannade ömklige stackars pultron,du vill få mig att tro att du själv äger ringen och så övertyga mig om att min uppgiftär färdig. Du vill få mig bort härifrån eftersom jag tyvärr vet för mycket. Du tror dukan driva med mig, ditt förtappade kräk! Men jag reser ej åter till Norden förrän jagfår se mer konkreta bevis. Har du ringen, så visa mig den, och jag skall resa hem, tydå är du min själ gode oskuldens mördare. Nå! Har du den eller inte?""Jag har den ej," kapitulerade dvärgen. "Men du bör nog stanna. Tillsammansskall vi finna ringen.""Hur då?""Med vår intelligens. Det skall bli mitt livs högsta behag att få dig ut ur landetmed att med din hjälp finna ringen.""Så låt oss försöka. Jag hoppas vi misslyckas.""Då hoppas jag att vi lyckas."Och de tog varandra i handen och knöt så ett vänskapsförbund, som gick ut blottpå att luska reda på ringen, om det nu var den. Dvärgen var bara glad, men dengamle var tungsint och allvarlig.3. SigfridResten av dagen gick de kring i byn och i trakten för att få ett spår, men de fickinget. Därför gick de då tillbaka till krogen och tog sig ett glas."Detta är dalens ädlaste vin," sade dvärgen som bjöd. Odin gav honom rätt.Men när skymningen nalkades sade den lille till Odin:"Vi har sökt hela dagen men ej funnit den minsta ledtråd. Låt oss nu gå hem tillmin håla och där övernatta för att så i morgon ta åter upp sökandet." Och Odin, somannars var utan bostad, var icke emot det. Han litade redan på dvärgen.På vägen till dvärgens hem talade dvärgen sig varm om sin son.85