Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

"Min vän, aldrig någonsin kan jag bli Gudruns gemål, ty det skulle ej Borghild ilivet förlåta mig. Ej bara jag men ock du och din släkt skulle drabbas av olyckadärmed, ty om jag svek Borghild blev hennes bror Atle vår hätskaste fiende, och hanär icke att leka med, tror jag.""Du tror då på sagorna om honom?""Det har förut funnits trollkarlar, och det är icke omöjligt att han med sin ondskakan rå på oss. Trolldom och slikt endast fruktar jag. Ingenting annat i världen kanskrämma mig.""Men du är feg om du ej tar min syster till maka.""Jag kan ej för Borghild.""Du vågar ej för henne.""Vågar?""Hör på. Ingen kan älska Gudrun som du, och hon själv kan ej älska en annansom du. Ni är gjorda för att komma samman. Ni älskar varandra. Det ser helavärlden. Du är världens ädlaste och mest osårbara mäktiga man, och hon är världensljuvaste kvinna.""Jag kan icke gifta mig med henne.""Du kan ej neka till att du är kär och mer kär i min syster än du är i Borghild.""Du har kanske rätt.""Lämna Borghild åt mig. Jag skall rida till henne och få henne på goda tankar omdig och ditt nya viv här medan du firar smekmånad med henne.""Nej, Gunnar, det kan du ej.""Skall vi kanske slå vad?""Vad du föreslår är ytterst lockande och fascinerande. Om du får Borghild att gåmed på att jag blir gift med en till skall din syster bli min. Men hon skall då självkomma med dig hit och så ge mitt bröllop välsignelse.""Det kan bli svårt, men jag skall ändå lyckas."Och Gunnar red bort emot månhedens land, det omätliga ödsliga Lunaborgshed. Det var namnet som Sigfrid och Borghild förlänat sitt hem: det tornsmyckadeLunaborg.Han fick snart träffa Borghild och hennes barn Aslaug, en gyllenhårfager högstlivlig och uppsluppen tös, mycket munter och skojfrisk. Hon var redan två och etthalvt år och talade nästan förståeligt."Jag har nyheter till dig, Borghild, från din man Sigfrid.""Hur mår han?""Jo, han tänker nu gifta om sig med min egen syster och vill att du själv kommerdit och välsignar hans äktenskap.""Nog för att jag aldrig väntade mig bättre av någon man, men har du talat sant?""Icke kunde jag mer koncentrerat och träffsäkert meddela sanningen.""Han är med andra ord som alla andra män blott en bedragare. Nå, han får Atlepå pälsen. Jag skall genast meddela min usle broder min vanära. Först måste jag dockmed säkerhet veta att du talat sanning.""Kom med mig till honom och se. Du skall blekna inför min jungfruliga systersgudomliga skönhet.""Hon är då en oskuld, helt orörd och intakt ännu?""Det är ett som är säkert.""Det är då vad hon har som jag icke har och det enda hon har. Jag vill se henneefter det bröllopet. Om det är sant vad du sagt skall jag så svika honom som hansvikit mig."Gunnar blev ganska fängslad av denna gullhåriga iskalla men karaktärsfulladam, och hon var icke enbart ovänlig mot honom, när de drog till häst mot Jarlsborguti öster. Men Aslög, den lilla prinsessan, blev kvarlämnad i goda händer iLunaborg, tornrika borgen på månskensomstrålade blänkande floden.95