Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

'Kära Borghild, jag vill icke ha bråk med dig. Säg ditt pris, om du vill köpa fred,bara jag se'n får vara i fred. Jag skall gärna ge dig vad du önskar vad det än må vara,om blott jag får leva i fred för dig.''Aldrig skall jag giva dig någon ro, som du icke förtjänar, så länge du bär Sigfridsring på din hand. Ty den ringen skall giva dig olycka och endast otur och olycka sålänge du är vid liv. Det är ringen som Sigfrid en gång som min äkta man lovade migmen ej gav mig. Och om jag än utbad dig om den så skulle ej du heller giva mig dentrots ditt ord, ty den kan endast Sigfrid ha givit dig som kärleksgåva. Och ändå hardu ännu icke fått barn med din man!'Slika dunkla förfärande ord överöste hon mig med, och jag kunde ingentingsvara. Jag gick därifrån hellre än att förbli offer för hennes uppkäftighet. Får honuppföra sig så fastän hon är Gunnars fru och Jarlsborgs blivande drottning? Och vadhar den ringen för hemlighet? Jag vill nog slippa den. Jag hade gärna den givit åtBorghild, om det icke eventuellt hade sårat dig. Helst ville jag sänka ringen i sjön.""Alltid denna förbannade ring! Alla talar om den med respekt, skräck och fasa,och aldrig skall jag slippa från den! Om du vill den slippa, så giv den åt mig, så skallden då åtminstone ej giva dig någon olycka. Men giv den inte åt Borghild. Den somförolämpar min hustru är icke förtjänt av den mer än ett svin.""Kasta bort den, o Sigfrid! Förstör den!""Den kan ej förstöras, ty den har en trolldomskraft som jag ej själv känner till. Jagär själv från min barndom förhäxad av den, och jag vill aldrig skiljas från den förränjag löst dess dunkla mysterium, som har med mitt öde att göra. Ge ringen åt mig, omdu icke vill ha den.""Då tror jag jag ändå behåller den, ty om den ringen betyder ditt öde vill jag bäraden som du själv bär ditt öde, och så må ditt öde bli mitt. Och så länge jag bärödesdigra klenoden på fingret skall jag veta säkert att du älskar mig, och det skalläven Borghild så länge ock veta. Så länge jag bär din ohyggliga ödesring skall allaveta att jag är din hustru och aldrig mer Borghild.""Ni kvinnor kan vara förskräckliga monster. Jag var mycket arg över att Borghildhade förnärmat dig för att du ej ännu blivit med barn, men din svartsjuka mot henneblott för att hon förut varit min hustru är minst lika ful. Om du icke försonas medBorghild skall jag aldrig älska dig eller ge dig något barn.""Då skall Borghild få ringen."Och för att få rå om sin Sigfrid och få barn med honom och älskas av honomordentligt gav Gudrun sin ring till sin svägerska."Du var hans hustru. Han älskar mig nu. Då kan du få hans ring," sade Gudrunnedlåtande till henne när hon var havande. Och intet kunde ha bränt Borghilddjupare och mera plågsamt i hjärtat än detta.Men Sigfrid såg det som en storsint beundransvärd gest att hans hustru gavBorghild sin vigselring, och Sigfrid var sedan ännu mer fäst vid sin fru medan honyvdes över sin växande famn. Och det gjorde den hårdögda Borghild än bittrare.Hon drev nu sin lek med den stackars intet ont anande Gunnar till allt merbetänkliga avgrunder."Ser du att Sigfrid har gett åt mig sin hustrus ring?""Den har hon självmant givit åt dig. Det har hon själv berättat för mig.""Men hon gjorde det på Sigfrids inrådan, och du kan ej gissa varför.""Du får icke säga mig varför.""Tro bara ej att Sigfrid än håller av mig.""Så älskliga har aldrig Sigfrid och Gudrun förr varit tillsammans som de är idagmed sitt väntade barn.""Alltför skickligt och väl kamouflerar den ädle sin första ursprungliga flamma.""Du driver mig vansinnig, hustru! Vill du tvinga mig till att våldta dig?"98