Gotisk historia, del 5 - fritenkaren.se

Men jägaren dog inte genast. Han blev mycket häpen först och sade sedanförskräckliga saker till mig, innan han avled i mina armar och med mina tårar ömtsköljande hans kropp och blod.Odin. Och vad sade då jägaren?Sigfrid. Han sade matt, att den ringen ej någonsin skulle bli någon till någonvälsignelse men alla enbart till diger förbannelse.Regin. Det var en makalös spådom.Odin. En skrämmande varnande spådom. Vi bör nog ta den på fullt allvar.Sigfrid. Vad tänker ni göra med mig? Skall ni döda mig nu och ta ringen ifrånmig?Odin. Ej alls.Regin. Men du får gärna ge över den till din pappa, din fosterfar. Ge mig den,gosse, min älskade pilt, så skall jag troget fortsätta nära och lära dig allt vad jag vet.Odin. "Försök ej några tricks, usle Regin, din svekfulle narr. Sigfrid, hör noga på.Ja, hör på bägge två. Jag kom hit för att söka den man som bar just denna ring på sittfinger, ty just denne man var bestämd till att axla den nordiska kungafamiljensimperium. Jag skulle åt denne utvalde ge honom hans arv, och här är det." Han lyftesin kappa och tog fram det gnistrande svärdet. "Det arvet är ditt, stackarsblodskuldsbesudlade gosse, ett arv från din förfader Arthur av England. Jag svuritatt ge det åt mannen som ägde den ringen. Jag måste då ge det åt dig.Det är märkvärdigt och ytterst sällsamt att denna ring kommit i dagen just nunär jag råkade komma till Rhen. Jag vet ej vad det månde betyda. Men du, stackarsgosse, kom över den ringen av slump genom brott och ej lagenligt. Du är ej ättling tillnågon förnäm man men endast en simpel och obildad bonde och herde. Du son tillen okänd herdinna och vildman, du skall få ditt svärd, även om aldrig du blir enkonung. Jag hoppades få återupprätta forntidens kungafamilj, men jag fann blott endvärg och en bonddräng, och ytterst besviken drar jag härifrån hem igen eftermisslyckad fullbordad uppgift.Så hör då min dom och ditt öde, du mördarkrabat: Gode jägarens spådom skallsannerligen gå i uppfyllelse. Den som äger den ringen skall drabbas av olycka förevig framtid så länge han äger den, och dess förbannelse skall alltid drabba dessägare vem han än är. Den som äger den ringen skall leva och dö som den jägarenärelöst, olyckligt, orättvist och med en ond våldsam död.Jag skall nu leverera ditt svärd, olycksalige arvtagare till ett bittert tungtavskyvärt öde, men aldrig skall du kunna använda detta ditt gräsliga svärd!"Så skrek Odin och höjde det flammande svärdet och högg det med hela sin vredeoch styrka med flatsidan mot Regins städ. Med en öronbedövande klang sprang detgenast i tre stora bitar. Oformlig var enögde gamlingens flammande vrede och digrabesvikelse, och all den universella besvikelsens kraft kom till uttryck i detvärldsförintande hugget. Vid mötet med städet slog stjärnbladet bländande gnistor,och en bit av eggen for en centimeter förbi Sigfrids huvud."Slit svärdet med hälsan!" avslutade Odin. "Men akta dig, Sigfrid, för Regin, tyhan är precis lika farligt besatt av den ringen som du var, när du tveklöst offrade dengode nyttige lycklige människotjänarens och naturlyrikerns liv!"Och han gick därifrån, och han lämnade Rhenlandet och sågs ej mera däri, ty denresan till Rhen hade varit hans livs allra sista.88